*ler* Nu har jag läst kapitel två. Hur i all sin dar

ska jag kunna vända det här till något gott som 

kan få uppmuntra?!

Kung Ahasveros hade velat gifta sig med en

kvinna som hette Vasti. 

Hon ville inte och därför gick ett påbud ut att

de unga och vackra kvinnorna hade chansen.

Nu får vi läsa om Ester. Hon hade inga föräldrar.

Hon var fosterbarn hos  Mordokaj.

De tänkte att Ester kunde få bli gift med kungen,

så hon fick också vara med i det där påbudet. 

Kungen älskade Ester mer än alla de andra kvinnorna, 

och hon vann hans ynnest och välvilja mer än alla de 

andra unga kvinnorna. Han satte den kungliga kronan 

på hennes huvud och gjorde henne till drottning i 

Vastis ställe.

Ester.2:17

Så kan man tänka att nu var det frid och fröjd

och ett lyckligt slut…

Jag blir en del ska jag kanske säga uppretad,

när det står om att de för andra gången gjorde

påbud om att samla ihop unga kvinnor.

Jag kan liksom inte se något gott i det.

Ingenting.

Det kan vara ganska hemskt att ju tänka 

på att det inte bara var förr… Tror det händer

mycket sånt där uppretande även idag.

Vi ser och upplever saker som retar upp,

Bigtan och Teres gjorde också.

Men de hade ett konstigt sätt att hämnas.

De tänkte döda.

Våld är aldrig något sätt för oss att

försöka komma till rätta.

Skvaller… Ja de skvallrade lite också.

Ester och Mordokaj. Men de berättade om fara. 

Då kan man skvallra? 

I de dagarna, medan Mordokaj satt i kungens port, 

blev Bigtan och Teres, två av de hovmän hos kungen 

som höll vakt vid porten, så förbittrade på kung Ahasveros 

att de sökte efter tillfälle att döda honom. Mordokaj fick 

veta detta och berättade det för drottning Ester, och hon 

förde det vidare till kungen på Mordokajs vägnar.  

Saken blev undersökt och man fann att det var sant.

Ester 2:21-23

Det var verkligen ett svårt kapitel. Kanske blir 

kapitel tre annorlunda. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag läste jag en text i Femte Mosebok. Där fick vi läsa om att  Mose inte fick se det utlovade landet. Han fick inte se det som han så länge kämpat för.   Visst känns det ganska sorgligt att läsa texten, men på samma gång beskriver den lite ...

Ja, jag vet att jag inte skriver här så ofta. Dels beror det ju på  arbetet med boken Lite godis en andaktsbok från mig till dig.    Den har funnits ett tag nu. När april är slut kan den inte köpas via nätet längre. Om du skulle köpa den bör...

Hej ni bästa!   Sist jag var här berättade jag om att texten fanns, men nu började arbetet med att sätta ihop.   Recito hjälpte mig i arbetet och den färdiga boken har funnits ett tag. Nu vill jag gärna visa för er. Kanske finns det någon ...

    Ja den bilden kunde jag ta igår. Den visar på hur många ord jag skrivit.   Nu börjar arbetet med att sätta ihop dem till en bok.   Spännande. Roligt. Nervöst. ...

Hej du fina och bästa!   Vi börjar med kategorin känslor och tanken överväldigad...   Ja en del känner jag mig så. Skriver typ aldrig här längre, det vet du.    Ändå kommer besökare. Fina bästa.   Vet du?! Jag önskar dig gärna sådan...