Vad jättesvårt. Då som jag ju gärna hade önskat att få

skriva något gott till dig.

Kapitel sju är verkligen bara hemskt.

I förra kapitlet kunde vi läsa om hur Haman

bjöds till fest. Jag hade uppfattat det som att han

kanske hade känt misslyckande. Men mitt i det fanns gott.

”Därefter, mitt i det som känns som ett stort misslyckande

kommer de och bjuder Haman  till en festmåltid.”

Så kommer vi till kapitel sju. Till festen.

Där berättar Ester om sin önskan för sitt folk.

Drottning Ester svarade: "Om jag har funnit nåd för dina ögon,

o konung, och om konungen så finner för gott, låt mitt eget liv sparas,

det är min bön, och låt mitt folk sparas, det är min begäran.

Ester 7:3

Det är det jag kommer ta med mig från kapitlet.

Att ha hjärta och känsla för sitt folk.

Jag klarar däremot inte av orden om att Haman blir dödad,

någon blir dödad. Det där är saker jag inte kan förstå.

Däremot det fina att ha hjärta och ansvar för människor.

Ansvar för sig själv. 

Då vill jag höra dem.