Jag håller på med kapitel fyra. Tidigare skrev

jag om det där med dömande. Gärna att vi 

skulle få sluta att döma oss själva. Var trygg

i att det är Gud som har kollen. Jesus har

redan gjort allt.

Nu skriver han om särställning. Är det

detta som kanske skulle göra att vi börjar

tänka skillnad på människor?

Vem ger dig en särställning? Vad har du som du 

inte har fått? Och om du har fått det, varför skryter 

du då som om du inte hade fått det?

1 Kor.4:7

Jag kan lite känna mig träffad? Jag önskar inte 

göra skillnad på människor på något sätt.

Sen är jag ju uppvuxen med frälsningsplan. Den 

kommer inte försvinna. Jag har tanke att det är 

meningen att alla ska få känna Jesus, men alla 

gör det inte än.

Paulus skrev ju om att han byggde församlingar

och förde människor till Jesus. Så det är nog 

något annat han menar.

Kanske ska man rikta blicken mot att se det

som är i ens liv här och nu? Det som vi fått.

Det som är gåva. 

Jag funderade på TACK-lista. Skriv eller

tänk gärna en.