Åke  skrev en kommentar. Först fick jag

för mig att det var i samband med fototriss,

sen ändrade jag till det där med prästbyxorna.

Det var det första som var rätt.

Ska man kanske först och främst gå på det första

man tänker eller känner? Lita på "magkänslan"?

Det här med Gud. Vi behöver nog kanske sluta

att tänka på och vara så rädda för att göra fel?

Så vi inte vågar "säga fel". Bara göra.

Att jag ska gå i Vadstena var lite "bara göra"

kanske. Visst hade jag ju funderat länge men

en del snabbt gick det också. Hade ångrat mig

om jag inte provat. På onsdag åker jag dit första

gången.

 

Vi hade köpt byxor till mig på Erikshjälpen. Prästbyxorna   

kallas de. Fint namn om inte annat. Bra med namn på saker.

Bertil, Bodil, Sigge, toaplastpåse, återvinningspåse. Små tecken

som betyder choklad. Beatrice hade vi ju förut oxå. Och Chilli har

vi nu, Tiny förut. Charmigt med namn.

 

Prästbyxorna i alla fall, sa tidigare idag att de skulle få va som de är.

Vad skönt det lät. Va som man är.

 

Älskade Mysingen då. Han jobbade lite ändå. Trots allt.

 

Ibland kanske man hamnar i olika val? Ganska ofta.

Så får man välja. Önskar dig att du ska få göra bra val.

Nyttiga val. Ibland kanske valet betyder att stanna kvar

i samma som är? Ibland kanske det blir bättre när nästa

steg tas?

 

Nästa vecka åker jag på närträff. Ärligt känns det nästan

lite som att klippa sönder (oj). Hur ska det gå? Det vanliga

klarar jag. Men kursen?

 

Å andra sidan kan det ju bli riktigt bra också!

 

Det blev en blogg för mig. Lite "dagbok".

När man inte orkar att gå så långt

kan man få för sig att ta en genväg

på något sätt. I alla fall gör jag så.

 

Skulle hoppa in och hjälpa med tvätten.

För att soara 2-3 meter tänkte jag ta

med tvättmedlet på en gång.

 

Jag hade lagt det tvättade i korgen.

Skulle bara bära tvättmedelsburken

över till rollatorn. Hade inte stängt ordentligt,

och är inte så stark. Tappade burken över kläderna,

och de blev fulla med tvättmedel.

 

Så då var jag tviungen att börja om.

Ja saker kan ta tid. Låt de göra det.

Nu ska jag inte vara "tvättvikarie" mer.   

Tog ändå för mycket på krafterna.

Så är det för mig, men låt gärna saker 

ta tid när du orkar. Du är värd att göra

i din takt.

 

Skrev om att jag inte förstod hur man skulle lägga in

video via appen. Den här var det. Inte så speciell.

Lite vardag bara.
 

Idag fick jag se boken, eller häftet eller vad man

ska säga. En är såld idag av en vän. Tycker så mycket 

om henne. Just i rätt ögonblick såg vi varann.

 

Hon och hennes man bor i norra Sverige, men var

här idag. Skulle kika förbi.

 

Jag och Mysingen skulle just ta bilen till affären.

Just då kom de på parkeringen. Så kunde vi ses.   

 

Ju mer jag tänker på det var det som om Gud på något

sätt lät våra tider och platser passa ihop. Är glad för stunden.

 

Hon kunde få en bok sa jag, men hon köpte.

 

Ja den lilla boken finns nu. Älskade Mysingen tänkte klippa ihop 

lite reklam för den. 100 kronor kostar den och tre är redan bokade.

Får se vad älsklingen hittar på?        

Avin kom idag. En dag efter.

Nu blir det vänta lite. Spännande att se hur den ser ut.Kan vara en slags uppmuntran?Ja att få tänka på att det man väntar på är så nära.Det vill jag tro på för dig. Nära.Ibland kanske det känns för sent. På sätt och vis kom avin för sent. Men vi får försöka vända på tanken. Det är nära nu!

 

Häromveckan handlade vi. Alldeles som vanligt.

För att göra plats i handväskan lade jag ut alla papper.

-De skulle väl inte behövas.

På resan ner till affären (elmoppe) kom jag på att

vi ju inte hade inköpslistan. Den hade jag tömt ut.   

Som du ser på bockarna gic det bra ändå, vi handlade ju

inget ovanligt den dagen. Men tänkare är jag...   

Flera saker. Det kan dels vara att vi ska tro på oss själva

att vi kan. Du kan tro på dig själv att du kan.

Allt kanske inte är riktigt klart och spikat än,

men det ordnar sig (suger åt mig orden nu i tider 

av tankar med skolan).

Eller så kanske man dumt känner sig som "det där ondiga pappret".

Behövs ju inte. Betyder inte. Jag spelar väl ingen roll.

Nu suger jag åt mig igen...   

Du spelar visst roll. Du betyder! Utan dig skulle det va konstigt.

 

Idag var vi en liten tur till Vadstena. Där som jag ska läsa sen.

Ser du hur förberett det var där? Kan också berätta att i Vadstena

har de byggt ett hus med toaletter. En sida för herrar, en för damer.

Damerna hade fyra toaletter plus handikapptoa kan jag berätta.

Tillbaka till den förberedda grusgången.

Ja där de sopat undan gruset så att det blir en gång,

lagom för rullstol eller barnvagn.   Gillar.

Kände mig välkommen.

Och tänker på förberedelse. Hur vi kan se varandra

och förbereda, men också på hur jag tror på att Gud förbereder.

Problem med nätet, mer snart...

 

Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva,
Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att
ingen skall berömma sig.  Ty Hans verk är vi, skapade
i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett,
så att vi skall vandra i dem.

Ef.2:8-10

 

Ville ha med detta bibelord. En uppmuntran till dig och mig.

Att få leva ett liv där vi hjälper varandra tjäna, men också

en uppmuntran om Gud och dig. Om mig. Ja vi kan tillsammans
med Gud liksom få gå vägar som är förberedda.

 

Förberedda av Gud till att tjäna. Där vill jag gärna va, så

mycket jag orkar.  

 

Den där boken jag kanske nämnt.

Tryckte på knappen, så gick beställning iväg.

Nu ska jag gå i skola.   

Har börjat läsa i Svenska kyrkan tro och tradition.

Så nu får jag va elev, men bloggande är kvar.