Inlägg publicerade under kategorin Skolan

Av Ulrika - 14 juni 2013 10:00

När jag gjorde min kompletteringsuppgift (har fått mitt intyg nu)

Fick jag skriva om försoningen och tankar utifrån den.


Det finns en del i mässan som kallas avlösningen. Då när prästen

talar om att synderna är förlåtna.


Vi fick samtala lite om ifall vi tyckte det var viktigt med avlösningen

i början av mässan eller vid någon annan tid?


De flest jag pratade med tyckte det var viktigt att den var i början.

För att sedan kunna gå vidare och vara mer lyssnande i mässan.


För mig kan jag ibland nog känna att det går alldeles för fort, hinner inte känna...

Ändrade mig dock snabbt när jag skrev. Tänkte på att det mer på något sätt handlar

om ett konstaterande.


Ja Jesus har gjort dig fri. Ja Jesus har gjort mig fri. 

Det ska inte behöva handla om hur vi känner, om vi känner.

Det bara ÄR. 


Det vill jag lära mig mer utifrån uppgiften om försoningen.

Det tog jag med mig. 


Ta gärna med dig du också... DU ÄR förlåten. Om det råkar

kännas illa en dag är det ändå lika sant då - försoningen gäller

varje dag, varje stund.

Av Ulrika - 31 maj 2013 10:00

Mitt år med skolan är slut. Nu har jag studieuppehåll.   

Kanske försöker skriva lite. Försöker få njuta av solen.   

Bloggen fortsätter.

 

Tack Ulrika!

Så bra det blev och så fina samtal du fick vara med om.

Jag gillar den här raden: "Jag börjar, håller på att, lära mig

vilan i det bestämda... " För mig handlar det om hela livet i tro,

att vi börjar, håller på, lär oss vila. 

Nu är du klar!

Grattis!

/Anna-Karin 

Av Ulrika - 20 maj 2013 10:00

Det handlar om skolan igen. Sista gången hoppas jag, men 

behöver "få ur mig".

 

Varje vecka skulle vi skriva en bibelreflektion utifrån

kyrkoårets texter. Sen skulle vi läsa varandras och ge

kommentarer.

 

Visst låter det som en alldeles fantastisk ide?! Vi var

indelade i grupper. Ungefär fem i varje.

 

Nu vet jag ju och har lärt mig att de som går skolan

har i princip heltidsjobb eller studier bredvid. Så då 

blir det svårt att hinna. Försöker förstå och leva med.

Nu blir det blogg för mig.

 

Men det känns inte helt ok att de senast reflektionerna

var från ungefär i påskas. Kan också se att de inte läst

från mig eller kommenterat någonting (läraren har läst!)

 

Nu är skolan slut (har en kompleteringsuppgift att göra)

så jag kan inte heller vänta något mer eller nytt. Skolan 

kom aldrig igång särskilt mycket.   

 

Då känner jag lite i onödan. Att jag gjort uppgifterna

utan att de verkar betytt.

 

Sen får jag försöka vända perspektiv. Vi kan försöka.

Det jag skrev betydde för mig. För mig var det inte i

onödan. 

 

Nu försöker jag lämna skolan.   

Av Ulrika - 10 maj 2013 10:00

Veckan som kommer: onsdag-fredag skulle jag varit i skolan.

Det skulle bli vår avslutning.

 

Bara det att... Ja UVI var inte snäll, är inte. Kommer gå på

behandling även då.

 

Blir mycket sliten av behandlingen. Nu har jag ju även hållit

på i nästan 7 veckor i sträck (?) sen slutet av mars. Klart man 

blir påverkad.

 

Det är nog nyttigt att ta beslut ibland också. Eller kanske för det

mesta. Det är bra för oss tänker jag. Så jag går inte.

Av Ulrika - 29 april 2013 10:00

Att växa i tro

Rubriken för veckan väcker längtan tänker jag.

Vem vill inte växa i tro? Hur ska jag göra?

Det var inte helt lätt att hitta svaret i texterna.

Men en ”funderare” som jag är kan jag kanske få

dela några tankar?

Det går förresten inte att trycka på knappen så är det klart.

Och kanske det inte heller skulle bli en tilltalande och lockande

kristen av det heller. Vi vandrar ju på vägen där vi lär oss. Där vi växer.

När jag läser i Hosea tänker jag på beslutet att vända om.

Om man börjar att läsa från början i kapitel 14 får man läsa

om hur Israels folk vänder tillbaka till Gud. Då är Gud där.

Han förlåter. Han älskar. 

Ett steg att växa i tro kanske är att vända om? Man vänder

om till Gud. Till Jesus.

Men ett sätt att växa kan även få vara att vända sig till sina medmänniskor.

Det läser jag om i Johannes 15.

Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er.
Joh.15:12

 

När det gäller den delen att växa i tro kan jag känna en hel del behov av hjälp.

Älska så som Jesus. Oj! Men Han lämnar oss inte ensamma.

 

Kan det kanske vara ett sätt att växa - att mer och mer förstå att vi är vänner till Jesus?

Vi växer när vi förstår vår relation tänker jag.

 

Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader.

Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och

bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt

namn. Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra.
Joh.15:15-17

 

Jag läste även Svenska Kärnbibeln. Då blev jag påmind om att lita och luta sig emot. 

 

Detta är Hans bud, att vi ska tro på (lita, luta sig emot) Hans Sons, Jesus Kristi, namn 
1 Joh.3:23

 

Det kan få hänga ihop med växandet tänker jag. Jag växer när jag mer lär mig

att luta mig mot Gud. Jag växer när jag ser min relation med Jesus. Hur Han ser på mig.

 

Önskar dig mycket växande!

Av Ulrika - 22 mars 2013 10:00

Dagens texter väcker tanke på kallelse och tjänande. 

Luk.1:26-38 kan man läsa varje årgång. Det handlar om när

Maria får kallelse att föda Jesus.

Hon som trodde det var omöjligt. Vi kan säkert flera känna oss som

”omöjliga”. Vad tänkte du på Gud? Hur ska jag klara Jesus? Det känns

inte som möjligt.

Citerar några av bibelorden. För man kan få mycket av tröst och tro på när

man läser dem.  

För tillsammans med Gud är inget omöjligt (inget ord från Gud är utan kraft).

Luk.1:37 (Svenska kärnbibeln)

Han gav Gud äran och var förvissad om att det Gud har lovat kan Han också infria.

Rom.4:21 (Bibel 2000)

 

Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse.

Luk.1:45 (Bibel 2000)

 

Veckan som varit hade temat ”Livets bröd”. Om Jesus som var och som är kraft till oss.

Liv till oss. Om att vi kan lita på det som kommer även när vi inte ser.

Du och jag har tillgång till Livets bröd. Vi har tillgång till Jesus. Det kanske kan få ge oss

mod att svara ja även då som det känns omöjligt. Svara ja på kallelse.

Guds mäktiga verk förresten och Marias ja hänger ihop i boken (PSALMBOKEN).

Intressant.   

 

Gud tvingar sig aldrig på någon, men Han ger möjlighet att svara ja. Ja till kallelse.

Ja till att få vara med och berätta. Ja till liv tillsammans med Jesus. Ja till mäktigt verk.

Ja vi kan förvänta oss mäktigt från Gud. Inget är omöjligt. Vi kan med Gud. Du kan.

Jag kan. Även om jag ju med åren har försökt lära mig att sänka kraven. Inte kräva så

mycket av mig själv, men tror ändå på det där med klara mer än vi tror. Alltid tillsammans

med Gud. 




Av Ulrika - 25 februari 2013 10:00

Det här är skolans text om Den kämpande tron

När jag läser i Lukas 7:36-8:3 om när Jesus var hembjuden

till fariseen lägger jag mest märke till kvinnan. Hon som är synderska.

Hon visar mycket kärlek för hon har fått mycket förlåtet.

Då blir det lite av tokigt för mig. Kan känna mig torr på något sätt. Som en

sån där som ”tror sig stå stadigt” (1 Kor.10:12-13).  Som inte har förstått det

viktiga stora Jesus har gjort för mig.

Micke ska göra en keramikskulptur som på något sätt kan passa lite i min bild

av den kämpande tron.

Det är en gungbräda. På ena sidan sitter det en figur (kanske jag) och på andra

sidan ett stort klot.

Visst borde det vara så att figuren ”flyger upp” av klotet?  Tänker att vi som

kristna kanske mer skulle ”flyga upp” av allt det goda vi har och tror på.

Ändå sitter vi kvar här och kämpar. Verkar kanske aldrig ta slut med kämpandet.

Skulpturen är inte riktigt klar än, men det kommer troligen även vara ett snöre inblandat.

Ett snöre som figuren håller i. Är vi så dumma, är jag så dum, att vi på något sätt håller oss

kvar nere? Fast vi är värda att ”flyga upp”? Jag är värd. Du är värd.  

Jag prövade att lyssna på texterna. Lyssna.
Jag lade märke till ”annars orkar du inte hela vägen”.

Ja det kan vara, är, en kamp med tron, men vi har mycket av mat och näring i Guds ord

tänker jag. Det är en hjälp för oss i kampen att läsa där. Att bjuda in Jesus till vårt hem.

Orden ger oss nytt mod så vi orkar kämpa lite till. Kanske så vi vågar släppa det där snöret

på gungbrädan?

Jag längtar tills skulpturen är klar. :)

Av Ulrika - 14 februari 2013 10:00

Jätteviktigt ämne i skolan idag. Jag missar, ja,

men jag kanske vårdar mig själv?

 

Ja det är en slags vård att sänka sina gränser 

tänker jag.

 

Ibland kan vi få för oss att gör jag "bara det 

och det" är jag godkänd.

 

Dumt. Försök bara var.

 

Hade en sån dag igår och fortsätter en del,

men bloggen är inget jobbigt krav känner jag -

där skriver jag för att jag vill.

 

Sänk gärna kraven på dig själv. Gör saker du

mår bra av också. Var rädd om dig själv!

 

Alla hjärtans dag är det ju förresten idag.

Önskar dig en fin dag att bry om dig själv.

Presentation

Fråga mig

13 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2023
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards