Först   Tänk gärna på mig att det ska gå bra.

Lite rädd att jag blir så trött. En del orolig för

resan. Glad att jag har er som kan hjälpa mig 

i bön.

Förresten... våga be om saker kanske jag skulle

säga?

Boendet där på skolan har en fin ramp när man

ska gå ut. Man kan trycka på en knapp när man 

är inne så öppnas dörren (ganska pålitligt).

Men är man utomhus kan man inte komma in.

Då behöver man ta sig in genom den andra dörren,

trappa, för att komma åt knappen. Man måste alltså

gå in för att kunna komma in på rampen. Trycka knapp.   

Nu har jag pratat med dem så jag får en speciell nyckel

(gående får gå in och trycka på knappen?). Vi försöker

i alla fall lösa.

Kanske du är i en situation där du helt enkelt ska bara 

ställa en fråga? Göra det tydligt vad det skulle kunna 

vara som du behöver hjälp med?

Gud är inget spöke,
ingen mystisk hemlighet.
Gud är inte tecken som ska tydas.
Gud är liv, och möte,
Gud är rot och verklighet.
Gud är inte regler som ska lydas.
Gud är ingen fusklapp,
ingen lyckogaranti.
Men Gud är en hand att hålla i.

Gud är mål och resa,
Gud är inget färdigt svar,
ingen plats att gömma sig för livet.
Gud är öppna frågor,
Gud är längtan som du har.
Gud är kärlek du får ta för givet.
Gud kan inte skydda dig
från sorg och tragedi.
Men Gud har en hand att hålla i.

Gud är ingen byggnad,
ingen tankekonstruktion,
saker du ska känna eller veta.
Gud är inte bilder,
Gud är inte religion.
Gud är närmast när du slutar leta.
Livets svarta stunder
kan du inte gå förbi.
Men du har en hand att hålla i.

COPYRIGHT: Jimmy Ginsby

Tycker det är roligt att skriva. När vi har uppgift i skolan

ska vi skriva max 600 ord. På bibelreflektionerna bara

200-300. Det är en utmaning för mig.

Idag försöker jag ta "pastorsmåndag". Vara ledig.

Ska försöka. Vi har lov också.

Funderade på varför det var så tyst i min klass.

Vi har ju kontakt via datorn. Men ingen hörde av sig.

Så där med ett "pling". Det kan plinga i paden när

det kommer meddelande.

Så hörde jag hur dum tanken lät.

Det kanske var jag som skulle börja "plinga"?

Skicka ett meddelande.

Så då gjorde jag det.

Det kanske är du som ska börja ta kontakt?

Inlägget fick sitta i kategorin "Att tjäna Gud".

Tror det nog behövs många som liksom banar

väg till Gud. Som visar längtan efter Jesus.

Var välsignad i ditt "plingande".   

Om det gäller att locka människor till ett steg

närmare Gud. Eller om det kanske handlar om

relationer mellan människor.

Det är rubriken till den text vi ska skriva.

Uppgiften i skolan.

Ja vem är Jesus för oss? Eller kanske snarare

för just dig. Ska fundera lite och tänka på hur

jag kan skriva.

Nu är det skoldags igen. Åker mina tre dagar.

Be gärna en liten bön. Tänk en tanke.

I morgon vid åttatiden åker jag.

En sång ska det ju va på tisdagar.

Enligt strukturen.   

Har lärt mig genom skolan att nu är det efterfirningstid.

Igår var temat "Att lyssna i tro", och så kan vi tänka på

texter och tema under veckan. 

Tycker mycket om tema och struktur. Kanske särskilt

nu när jag går skola och så mycket som möjligt behöver

låta livet ha en slags struktur?

Är vi inte också värda att få orning på livet, typ?

Visst kan det kanske låta tråkigt, men det verkar fungera

för mig.

Du Stefan förresten, innan jag glömmer kan jag säga att 

jag var inne på kunskapskällan.se (har för mig om namnet),

lyckades hitta.   

När jag var hos läkaren fick jag två mediciner. Kände det

somlite pressande på något sätt att börja med båda på en gång.

Så jag tar lite i taget. Började känna mig bättre för att jag tog

det lugnt. Tänkte på att du nog kan vara värd att ta lite i taget

(om det inte handlar om en livsviktig medicin som du måste ta).

Kanske lite i taget i ditt liv?

I skolan har vi haft en uppgift. Eftersom

jag har förtroende för dig klistrar jag in texten

jag skrev här. Läs om du vill!

Jag har funderat. Hur ska jag försöka göra denna uppgift på

ett bra sätt? Det är en av trosartiklarna som både väcker motstånd/utmaning

hos mig samt tilltalar mig mycket, kanske mest. Så lite olydigt har jag delat upp

min text på ett lite annorlunda sätt. Förlåt. Hoppas ok.

Vi tror på Gud Fader allsmäktig

Jag börjar med att tala om att trosartikeln på något sätt väcker motstånd hos mig.

Eller kanske mer rätt uttryckt utmanar orden mig. För de kan absolut väcka tankar,

och jag vill gärna skriva att du och jag får ställa frågor till Gud. Vi får boxa på Honom.

Vadå allsmäktig? Vadå kan allt? Det var främst när jag läste i ”Levande teologi” som jag

kom att tänka på att det ju kanske kan vara ett problem att säga att Gud är allsmäktig samtidigt

som det finns så mycket lidande av olika slag. Glad att en av frågorna var hur trosartikeln angår

ditt (mitt) liv. Ja för orden gäller ganska mycket i mitt liv tänker jag. Nu när många vet att jag har MS.

Kanske inte så många vet om löftet jag fick för ungefär fjorton år sen att jag skulle bli frisk (från min MS?).

Men nu vet ni. Hur ställer jag mig till orden i trosbekännelsen då? Om att Gud är allsmäktig och att jag

fortfarande är sjuk. Hur kan det hänga ihop? Eller är jag egentligen sjuk tänkte jag på

(därför frågetecknet vid MS)?

Gud har nog på alla sätt och vis visat sin allmakt i mitt liv redan. Jag är kvar. Och jag har livsglädje.

Det är väl ett stort allmaktsunder tänkte jag på. Om man skulle ta bort ordet ”allsmäktig”, skulle jag tilltalas

mer av den då? Då har jag ju inte längre ett ansvar att bli frisk för Gud kan inte. Hör du hur dumt det låter? 

Jag har inte ansvaret för att bli frisk. För att Guds ska kunna visa sin makt. Däremot kanske det handlar lite

om att våga ge Gud plats i sitt liv? Jag skulle inte börja gilla den mer om ”allsmäktig” togs bort,

jag skulle tycka det saknades något.

Nu kommer jag till andra delen. Fortfarande Gud Fader allsmäktig.

Jag tror det slutar med att orden mest tilltalar mig, trots utmanande innan.

Kanske kan det höra ihop? En slags ”hatkärlek”? Vetskapen om att Gud är

allsmäktig ger mig trygghet. Särskilt när jag även tänker på att Gud ju aldrig

skulle våldföra sig på eller tvinga för att visa sin makt. Det ger mig trygghet.

Tänk att vi får tillhöra Gud Fader. Han som har all makt. Gud som bryr sig om.

Gud som vårdar sig om oss, om dig. Det står inte i trosartikeln att Gud vårdar sig om oss,

men det gör Han. Gud vårdar sig om oss, och det är Honom vi får tillhöra. Det är ord som

passar in i min tro. Att Gud är allsmäktig och att Gud är som en Far till oss. En Far som älskar

och som vill det bästa. Det ger mig trygghet. Så tror jag och vill lära mig tro mer. Blev också

uppmuntrad av texten om Gud Fader allsmäktig i ”Lilla katekesen”. Om Gud som Far.

Jag har lärt mig att när jag berättar om Gud som vår Far, att det inte alltid låter positivt.

Jag blir ledsen när jag förstår att det är så ibland. Att det finns några pappor som inte är

pappor på ett bra sätt. Därför behöver vi vara visa när vi möter människor. Berätta att Gud

vill vara den allra bästa mamman eller vännen om det skulle passa bättre för människan.

För mig däremot vill jag helst ha kvar beskrivningen att Gud är som vår Far.

Trosartikeln skulle förlora värde om ”Far” försvann.

På skolan har vi en uppgift att fundera

på våra tankar om trosbekännelsen.

Vi har i uppgift att fundera på vilken trosartikel
som väcker störst motstånd/utmaning hos oss
samt att fundera på vilken som tilltalar oss mest.

Kan säga redan innan jag börjat att det nog blir
en ganska svår uppgift på något sätt. Vadå motstånd?

Samtidigt tycker jag om att skolan inte innebär 
så mycket att man "ska plugga till prov", det är
mer fundera. Det får jag göra nu. Försöka utveckla 
min lilla enkla barnatro på ett bra sätt. Känns lite spännande.