När vi läser evangelitexten i kyrkan,

så står vi upp. Står som i vördnad för

att vi får lyssna till Guds ord. 

Önskar du kunde få vara med någon

gång.

En sak jag tänker på när jag lyssnar

till orden är bekräftelse.

Jesus fick se bekräftelse. 

Jesus blir döpt

Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes

vid Jordan för att döpas av honom. Men

Johannes försökte hindra honom och sade:

"Det är jag som behöver döpas av dig, och

du kommer till mig."  Jesus svarade honom:

"Låt det ske nu. Ty så bör vi uppfylla all

rättfärdighet." Då lät han det ske.  

När Jesus hade blivit döpt, steg Han genast

upp ur vattnet. Och se, himlen öppnades,

och Han såg Guds Ande sänka sig ner som

en duva och komma över Honom. Och en

röst från himlen sade: "Denne är min Son,

den Älskade. I Honom har jag min glädje.”

Matt.3:13-17

Jag tyckte om att få tänka tanken. Få tänka på

att Gud vår Far tar vara på våra liv och vad vi

får ta med i vårt livs "bagage". Han har omsorg.

Ty sparven har funnit ett hus

 och svalan ett bo åt sig,

 Ps.84:4

Igår hörde du om fågeln som 

sökte tillit och tro. Det var när

jag läste denna texten som jag

kom att tänka på sången.

Önskar oss finna ro. 

Igår skrev jag om hur jag önskade oss trygghet.  

Idag är temat att bana väg för Herren. Tror det

mycket hjälper dig och mig att ha vår trygghet

i vår Herre när vi försöker bana...

Som det är nu kommer ingen längre text 

på söndagar. Kanske kommer det en andaktsbok 

om några år, men först "Den nya boken". Några

kapitel finns där. Väntar på fler. Kanske julklapp

2015?!  :) 

 Salig är den som har Jakobs Gud till sin hjälpare.

Han sätter sitt hopp till Herren, sin Gud,

till honom som har gjort himmel och jord

och hav och allt som finns i dem,

till honom som är trofast för evigt,

Ps.146:6-7

Idag är temat Guds rike är nära.

Som du nog vet skriver jag inte längre

texter inför söndagen.  Jag sparar eventuella

sådana till en eventuell andaktsbok.   

Däremot kan jag ge en av verserna man

läser idag för att kanske kunna ge dig 

något hopp? 

Tänk att få låta sig vara på en plats,

i en tid när Herren får tala frid. Det 

önskar jag oss.

Jag vill höra vad Gud, Herren, talar.

Han talar frid till sitt folk.

Ps.85:9

Jag kommer i fortsättningen samla mina 

små texter på datorn. Så finns de där, till 

eventuell användning. Mina små klipp på

youtube hoppas jag kunna ha kvar. 

Idag är det i alla fall årgång ett. Man har 

börjat om. Tänk att få försiktigt ta en nystart.

Det unnar jag oss. 

Kyrkoåret är indelat i tre årgångar. Idag är det sista 

söndagen innan vi börjar i en ny årgång, den första. 

Så på lördag är det som om det är kyrkoårets nyårsafton.

Kvällen innan man börjar på nytt år. Då när det är ett 

nådens år. Då när vi snart firar advent. 

Idag är en lite mer allvarlig dag. Domsöndagen. Då 

när vi kanske tänker efter hur våra liv har blivit och

hur de är. En dag för eftertanke. 

Men det är även en dag att på något sätt lyfta 

blicken och tänka på Kristi återkomst. Ja tänka 

på hoppet som vi har för framtiden. Hoppet 

om Jesus. 

Vi har under en tid innan tänkt på teman som 

den yttersta tiden samt vaksamhet och väntan. 

Jag började tänka på att låta ta tid. Frälsningen 

sker i ett ögonblick. När vi säger ja till Jesus 

är Han redan där. 

Samtidigt tänker jag på att låta ta tid till 

förberedelse, beslutande, bestämmande…

Idag skriver jag utifrån boken Hesekiel. 

Egentligen, om jag skulle få bestämma vilka 

texter eller hur långa skulle jag gärna läsa vers 

1-12 istället för 6-12 som man gör enligt schemat.

Hesekiel var förresten en profet som hade fina

upplevelser med Herren Gud som står nedskrivna 

i Bibeln. När jag skriver om ”han” är det vår Herre 

jag tänker på. Kan hända har jag missuppfattat texten,

men då får jag bli rättad.  

Tänk dig in i situationen, jag försöker, de står där

nästan som på hand i hand. Hesekiel och Herren.

Kanske är det du och Herren eller jag och Herren. 

Jag är en av dem som längtar. Som önskar våga. 

Sedan förde Han mig tillbaka till husets ingång, 

och där fick jag se vatten rinna fram 

Hes.47:1

Det var fint med vattnet… Nu är jag en av

dem som lite kan känna sorg när man känner 

sig nöjd för det vanliga… Som stannar vid 

att titta och beundra vattnet.

Nej det är inget fel med vanligt, och ibland 

kanske det ju är just det man orkar, men jag 

önskar. Jag önskar att vi skulle få mod att gå 

vidare. Jag önskar oss att vi beslutar oss och

bestämmer oss för att våga gå. Våga möta

Kristi återkomst. 

Våga gå där man på något sätt behöver 

våga att släppa taget. 

På sätt och vis kan det här vara en stund att 

fundera på om vi är en av dem som vågar gå ut 

i vattnet. Alltid i närhet av vår Herre. 

Sedan förde Han mig ut genom norra porten 

och ledde mig fram på en yttre väg till den yttre 

porten, den som vette åt öster. Där fick jag se 

vatten välla fram från den södra sidan.  Sedan 

gick mannen med ett mätsnöre i handen ett stycke 

mot öster och mätte upp tusen alnar och lät mig gå 

genom vattnet, och det räckte mig till vristen. Sedan 

mätte Han upp ytterligare tusen alnar och lät mig där 

gå genom vattnet, och det räckte mig till knäna. Ännu 

en gång mätte han upp tusen alnar och lät mig gå genom 

vattnet som då räckte mig till höfterna. Ytterligare en gång 

mätte Han upp tusen alnar, och nu var det en ström som jag 

inte kunde vada över. Vattnet gick så högt att man måste simma. 

Det var en ström som man inte kunde komma över. 

Hes.47:2-5

Nu börjar verserna man läser idag. Verser som

talar om liv. Som påminner mig om att närheten

till Kristus ger liv och läkedom.  

Då när vi börjar våga gå ut. Då som vi längtar

efter att möta livet med Kristus. Jag tar med 

några, men om du har en Bibel kan du, om du

vill läsa Hes.47:6-12

Vattnet som bröt fram rinner till havet, och vattnet blir då sunt. 

Överallt dit den dubbla strömmen kommer upplivas alla levande 

varelser som rör sig i stim, och fiskarna blir där mycket talrika, 

ty när detta vatten kommer dit blir vattnet sunt, och allt får liv 

där strömmen rinner ut. Och vid strömmens båda stränder skall 

alla slags fruktträd växa upp. Deras löv skall inte vissna och deras 

frukt skall inte ta slut. Varje månad skall träden bära ny frukt, ty 

deras vatten kommer från helgedomen. Deras frukter skall tjäna 

till föda och deras löv till läkedom."

Hes.47:8-9,12

Idag var det tema om Kristi återkomst. En del 

kom det att handla om att börja våga möta återkomsten, 

börja våga möta det som kan ge liv. 

Det handlade också en del om att låta beslut ta tid,

de är viktiga. Du är värd att fundera och ta ett genomtänkt

beslut. 

På ett ögonblick är Jesus hos dig, men Han väntar på 

beslut.

Jag ska försöka skriva något utifrån temat 

vaksamhet och väntan som är idag.

Det känns mycket som om det är något

man lever i.

Man väntar på… Ja, jag har med sjuk-

dom räknat väntat i många många år. 

Jag börjar tänka på inställningen vi har

när vi väntar. Tron vi har när vi väntar. 

Ser vi fram emot något gott? Något som

är bra för oss?

Du kan ju, precis som jag, fundera på 

VAD det är vi väntar på. 

Är det först och främst att jag (så blev 

mina tankar för mig) ska kunna springa 

och kunna gå promenad utan rullstol?

Vet inte riktigt… Jag fastnade för en 

vers i Amos. Den du kunde läsa igår.

Se, dagar skall komma, säger Herren, 

Herren, då jag skall sända hunger i 

landet, inte en hunger efter bröd,

inte en törst efter vatten, utan efter 

att höra Herrens ord.

Amos.8:11

Ja, det är nog detta jag mest väntar

på. En del ser vi, men gärna mer.

Jag märker att jag nog kan komma

i en slags konflikt när jag läser vidare

i Filipperbrevet. Ja, för där står om 

Jesus som vi väntar på, som jag väntar

på. Hur Han förvandlar våra bräckliga

kroppar.

Men vi har vårt medborgarskap i himlen, 

och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus 

som Frälsare. Han skall förvandla vår 

bräckliga kropp, så att den blir lik den kropp 

Han har i sin härlighet. Ty Han har makt att 

lägga allt under sig.

Fil.3:20-21

Det kommer bli lite tankgymnastik. :)

Ja, en dag kommer vi att vara hemma 

där vi har vårt medborgarskap. Då finns

inte längre smärta. Då finns inte sorg.

Men just nu lever vi här. Väntar här.

Väntar på något bra. Under tiden 

använder vi det vi redan har. 

Jag tog också reda på synonymer

till vaksam. Alert, observant och

försiktig. 

Då när jag tänkte själv, och innan

jag skrev var det mest att vara 

observant jag tänkte på i samband

med att vara vaksam. 

Att vara observant mot himlen,

men också mot världen. Det som

händer runt oss. 

Önskar oss leva i en god väntan, 

att vi får tro gott om det som kommer.

Jag önskar oss också vara vaksamma,

mot himlen och mot världen. 

Samhällsansvar är temat för idag. Ett ansvar 

mot andra, men också ett ansvar mot sig själv.

Igår citerade jag ett bibelord om att inte sprida

falskt rykte. 

Du skall inte sprida ett falskt rykte.

2 Mos.23:1

Likaväl som vi har det ansvaret mot varandra,

likaväl har vi ansvar mot oss själva. Vi ska inte

låta oss höra eller ta till oss dåliga ord, ord som

skadar oss. 

Ja i Moseboken talas om att på alla sätt hjälpa

till och med sin fiende. 

Om du träffar på din fiendes oxe eller åsna, 

som har kommit vilse, skall du föra djuret tillbaka 

till honom. Och om du ser din oväns åsna ligga 

nertyngd under sin börda, skall du inte lämna 

mannen utan hjälp. Du måste på allt sätt 

hjälpa honom.

2 Mos.23:4-5

Men tillbaka till dig, till oss. Tillbaka till tanken

om att jag bestämt tror att vi har ansvar för våra

egna liv. Det som blev vårt. 

I Korinthierbrevet skriver Paulus något viktigt

tänker jag. Till församlingen då, men också 

till oss. 

Jag började tänka på att Paulus skriver om 

att fullfölja arbetet. Han börjar skriva om 

en grund att ha med sig. En grund att stå på.

Något stadigt. 

Vi kommer kunna leva i att ta ansvar för 

oss själva därför att med Jesus har vi möjlighet.

Jesus blev fattig för att du ska bli rik. Rik på

möjlighet. Rik på tro. Rik på liv. 

Jag lägger också märke till att här fanns människor

som tagit beslut och som påbörjat ett arbete. 

Paulus uppmuntrade dem till att fullfölja. 

Vad det säkert finns människor som har beslutat, 

kanske påbörjat, men inte fullföljt…

Det kan nog vara ett sätt att tänka om samhällsansvar

att jag har ansvar för mitt eget liv att fullfölja 

det jag börjat.

Du ska veta det att när jag skriver är det som 

att jag skriver orden till mig, även till mig.

Vågar jag tänker jag. Vad är det jag har ansvar

att fullfölja? Vad är det vi har rätt att fullfölja,

skulle må bra av att fullfölja?

Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik 

men blev fattig för er skull, för att ni genom Hans fattigdom 

skulle bli rika. Jag ger mitt råd i den här saken, 

därför att det är bäst för er, ni som redan i fjol var 

först både med att påbörja arbetet och att besluta 

om det. Fullfölj nu arbetet, så att ni som var villiga 

att besluta om det också genomför det efter de 

tillgångar ni har.  Finns den goda viljan, så är 

den välkommen med vad den kan ha och bedöms 

inte efter vad den inte har.

2 Kor.8:9-12

Det kan ganska lätt bli en massa krav på oss.

Välj. Fullfölj. Gör.

Därför är det skönt att också få läsa om den

goda viljan och att vi inte bedöms på det vi 

inte har. 

Finns den goda viljan, så är  den välkommen 

med vad den kan ha och bedöms inte efter 

vad den inte har.

2 Kor.8:12

Det blev en lång text. Vi har ansvar för 

oss själva. När vi står där och tror att vi 

inte alls orkar ett steg till kan vi påminna

oss om att Jesus blev fattig för att vi skulle 

bli rika. Han ger ny kraft.

Du och jag kan också tänka på att vi är 

värda, så som vi orkar, att fullfölja vår 

uppgift. Fullfölja det vi påbörjat. Det är

ett slags ansvar tänker jag.