En herde tar hand om. Beskyddar och ger näring.

Han visar vägen.

Sugen på att låta dig höra sången från igår iigen.

Tänk att Gud som vår herde, som din herde, alltid 

kommer att ta hand om oss. 

till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna
och som är förvarat åt er i himlen
1 Pet.1:4

Jag drog ur en av verserna som läses i kyrkorna idag.

En vers som jag gärna tar till mig i mitt liv.
Som gärna du får ta till dig.

Det finns så mycket som kan kännas som om
det förstörs, fläckas eller vissnar i våra liv.

Idag tänkte jag på att det är en slags fara vid att
vara van…

Nej det är nog så… Vi behöver INTE vara vana
vid det som känns förstört, fläckat eller vissnat. 

Tänk vad bibelord kan komma rakt in i livets situation,
och på något sätt rätas upp.

Det önskar jag dig och mig idag, att få känna oss upprättade
och på rätt håll. Inte för att du och jag är starka och gör själva,
nej - låt Jesus räta upp.

Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader.
I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi
uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett
levande hopp,
1 Pet.1:3 

Idag stannar jag vid att du får läsa evangelietexten.

Det är mycket av kraft i orden på något sätt. 

Vi är kanske många som vill vara som denne Petrus,

och springa, smyga, lunka till graven för att få se att den 

ju var tom.

Jesus uppstår ur graven

På den första dagen i veckan gick de tidigt på morgonen till
graven med de välluktande kryddor som de hade gjort i ordning. 
De fann att stenen var bortrullad från graven och gick in men fann
inte Herren Jesu kropp. När de inte visste vad de skulle tro, se,
då stod två män i skinande kläder framför dem. Kvinnorna blev
förskräckta och böjde ansiktet mot marken, men de båda männen sade:
"Varför söker ni den levande bland de döda? Han är inte här, han har
uppstått. Kom ihåg vad han sade till er, medan han ännu var i Galileen.
Han sade att Människosonen måste utlämnas i syndiga människors händer
och korsfästas och uppstå på tredje dagen." Då kom de ihåg hans ord.
Och de vände tillbaka från graven och berättade allt detta för de elva
och för alla de andra.  Det var Maria från Magdala och Johanna och
Jakobs mor Maria. Också de andra kvinnorna som var med dem talade
om det för apostlarna. Men det kvinnorna berättade uppfattade dessa
som tomt prat, och de trodde inte på dem.  Men Petrus steg upp och
sprang till graven, och då han lutade sig in, såg han endast linnebindlarna.
Och han gick hem, fylld av förundran över det som hade hänt.
Luk.24:1-12

I kyrkan idag är rubriken "korset". Lyssna gärna på "Passionspsalm"

med Maria Gustin Bergström.

Vägen till korset. Det är rubriken för idag.

Det var Jesus som gick vägen till korset.
Han visste vad som skulle hända och Han
gjorde det av kärlek till dig och mig.

Nu vänder jag håll lite i tanken. Mer riktat
till dig och mig.

En av texterna hämtas från Jesaja.

Om han än vandrar i mörkret
och inte ser någon ljusning,
 skall

han förtrösta på Herrens namn
 och

stödja sig på sin Gud.
Jes.50:10

Nog kan det vara så i livet ibland,
att det är som att vi går på liknande
”korsets väg”?

Inte att det är du eller jag som dör,
men visst kan vi hamna i ett slags
mörker?

Jag vill inte vara där och jag önskar
ingen dit.

Men då och då hamnar vi i situationer
som känns mörka och utan ljusning.

Kan inte läsa ur versen som att vi ska
låtsas som ingenting. Nej nej. Att bara
säga att det är ”bra”.

Däremot… ofta när jag läser nu ser jag
som beslut i texten.

Ja det kan hända att det känns mörkt.
Ja det kan hända att det är ett slags
korsets väg.

Men.

Jag bestämmer mig för att förtrösta
på Guds namn och stödja mig mot
Honom.

Om han än vandrar i mörkret
och inte ser någon ljusning,
skall han

förtrösta på Herrens namn
och stödja sig

på sin Gud.
Jes.50:10

Det finns två bibelställen till. De
kommer tillbaka senare :)
Årg 3 nästa gång om jag bloggar då.

Jag önskar dig en fin söndag att
besluta dig att förtrösta och stödja
på Gud.

Här finns mer, men från förra året.

Vägen till korset, årg 2

Idag är en "supersöndag" för mig. Om en stund får jag 

predika i Vilbergskyrkan (kan hända lägger jag ut

utkastet senare) och ikväll är det radio. Oj...

Önskar dig tänka på försonaren Jesus idag.

Tacka att Han finns för dig. Han känner och

vet om dig och ditt liv, din vardag och det som

var igår. Jesus vet "imorgon" (det som kommer)

också.

Tänk att jag klarade att gå svenska kyrkans grundkurs.

Nästan ett helt år. 

Varje vecka fick vi skriva utifrån söndagens tema.

Det här är vad jag skrev då, gillar det lite.

Jag funderade på bröd. Om vi tänker vanligt kan
det var torrt. Det kan vara segt. Ganska nybakat.

Helt nybakat.

Jag tror att vi helst väljer nybakat bröd.

Gärna helt nybakat.

Jesus säger att Han är livets bröd. 

Så jag går över i tanken om hur jag skulle vilja möta Jesus?

Visst har vi väl alla rätt att möta Jesus nybakad? :) 

Tänker att vi inte ska behöva tänka att det är nog eller räcker

med att vi mötte för en tid sen. Vi har rätt att se nya saker hos

Jesus tänker jag. Gärna så mycket ”varje dag” vi orkar.

Det kanske lite handlar om en slags tro? Israels folk kunde ju inte

se på kvällen att bröd skulle komma nästa dag.  

i morgon bitti skall ni få så mycket bröd ni behöver. Då skall ni inse

att jag är Herren, er Gud.”
2 Mos.16:12

Det blir som en utmaning för mig. Att ”alltid ha Jesus färskt i mitt liv”

och att lita på att även om jag inte ser nu så kommer bröd i morgon. 

alla hade fått vad de behövde står det i 2 Mos.16:18

Det talar om trygghet för mig. Om det skulle vara så att livet bjuder

på segt och torrt bröd (inte Jesus nu) så skulle det nog ändå kunna

få vara så att vi har nog. Vi har det vi behöver. Men rätt att längta

efter mer kan ingen ta ifrån oss.

Förlåt att bröd går från att betyda Jesus till att betyda vanligt bröd

och blandat. Fram och tillbaka. Snurrigt huvud. :) Men det var lite

så jag kom att tänka.

Önskar du har en bra söndag!

Guds mäktiga verk. Tänker att det nog kanske blir

små bitar från de tre texterna idag. Lite med tanke 

på att du och jag hör samman med Gud. Han hjälper. 

1 Samuelsboken 2:1-10. Först är det del av vers 2. 

Det finns ingen som är lika mycket kvar att lita på

och stå på som vår Gud. Gud är kvar.

Ingen klippa är som vår Gud.

I vers fyra läser vi om att rusta med kraft. Visst kan

vi nog ganska ofta känna oss stapplande. Jag vill själv 

lägga till att det väl inte kan vara du och jag som själva

rustar oss? Vi kan få be till Gud tänker jag att Han skulle

rusta oss med kraft. 

Det handlar inte om ”blir det så blir det”, det är ju ändå

ett beslut att be om att bli rustad…

men de stapplande rustar sig 

med kraft.

Skönt med en liten strof som påminner dig och mig

om att det ju är Gud som rustar och som reser oss upp. 

Det är från vers 8. 

Han reser den ringe upp ur stoftet

Livet kan ibland kanske kännas som alldeles för mycket 

”stoft”. Synonymer är pulver, damm, aska. Som inget värt?

Önskar dig och mig få se hur Gud reser oss upp. För att 

kanske ”sätta bland furstar”. Tänker att de nog menar att 

Gud reser upp till något riktigt bra.  

för att sätta honom bland furstar.

Det blev inte tre… Däremot kan jag inte lämna söndagens

text utan Marias, Jesu mors, ord. Tänk att helt och hållet få

lita på att det är Gud som gör verket. Han reser upp. Han rustar.

Gud finns alltid kvar.

Ty för Gud är ingenting omöjligt." Maria sade:
"Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig
som du har sagt." Och ängeln lämnade henne.
Luk 1:37-38