Jag var ute och gick en kort promenad på fredagen.

Tänkte på att vara rädd om sig.

Egentligen skulle jag väl kämpa med min sjukgymnastik, 

men var ganska trött. Och vädret var vackert.

Gymnastik när jag går istället?! Funkar bra.

Och så såg jag den vackra skatan. Fångade den på bild.

Han eller hon gjorde helt rätt tänkte jag. Ståtlig.

Så satt den där i trädet och bara njöt. Och jag fick en bild.

Var rädd om dig! Gud är alltid nära dig. Glöm aldrig det.

Du behöver inte kämpa och rusa runt. Var bara med Gud.

Tyst går också bra tror jag. En suck. En tanke. Och Gud är där.

Hos dig.

PS. Det gick inte att bestämma att det skulle komma i morgon.

Så du får det idag.

Vårt brandlarm gick. Inte för att det brann,

men det var en varning att batteriet var slut.

Tänkte på livet. Hur det kan finnas varningssignaler.

Hör upp! Fyll på (Mysing köper nytt batteri nu)!

Var rädd om dig! Ta hand om dig!

Lyssna på musik som bygger upp. Läs goda ord.

Kom ihåg att vila. Gör roliga saker. Du är älskad.

Du är viktig. Läs om du vill.

Det känns mer ok idag. Visst är jag fortfarande trött, men...

Mysing har ett gott uttryck. Att omfamna livet så som det blev.

Det behöver jag göra. Kanske du? Lev nu. På något sätt.

Ja, det är väl så man kan njuta av det som blev, eller?

Att man tar vara på livet som det är. Ställ inte för höga

krav på dig själv.

Önskar dig en härlig helg! Vi ska på Cruising i morgon.

En massa gamla fina bilar som visar upp sig.

Var rädd om dig!

Jag bakade frallor idag. Innan den andra plåten med

bullar hade gräddats råkade jag satta handen på en av dem,

och göra så att den stackars frallan blev helt klämd.

När vi tog ut den ur ugnen var det ingen större skillnad

på den och de andra. Den hade rest sig igen.

PS. Under tiden jag sitter och skriver tänker jag på just detta

”synas”. På människor tänker jag att det kan synas att man levt.

Kanske varit med om svåra saker, men jag vill ändå tro att du

kan resa dig igen.

Jag citerar det Mysing sa ungefär:

”Ingen kan trycka ner en bulle som jäser.

Den reser sig igen. När den är i ugnen.”

Något sådant sa han. Tyckte det var bra,

och vill gärna dela med mig av det.

Kom ihåg – med Gud är du stark. Vet inte vad du

kan ha gått igenom, men jag vill alltså tro på att du kan resa dig igen.

Här följer två bibelställen.

Så här står i Jes.43:2

När du går genom vatten är jag med dig,

vattenmassorna skall inte dränka dig.

När du går genom eld skall du inte bli svedd,

lågorna skall inte bränna dig.

Och så här står i Psalm 91

    

Den som bor i den Högstes skydd

och vilar i den Väldiges skugga

han säger: "Herren är min tillflykt och min borg,

min Gud som jag förtröstar på."

Han räddar dig från jägarens nät

och från den förhärjande pesten.

Han täcker dig med sina vingar,

under dem finner du tillflykt,

Hans trofasthet är en sköld och ett bålverk.

Du behöver inte frukta nattens fasor

eller pilen som flyger om dagen,

inte pesten som smyger i dunklet

eller farsoten som härjar i middagshettan.

Tusen kan falla bredvid dig,

ja, tiotusen vid din sida,

men du skall inte drabbas.

Du skall själv få bevittna

hur de gudlösa får sitt straff.

Din tillflykt är Herren,

du har gjort den Högste till ditt värn.

Inget ont skall drabba dig,

ingen olycka komma nära ditt hus.

Han skall befalla sina änglar

att skydda dig var du än går.

De bär dig på sina händer,

så att du inte stöter foten mot någon sten.

Över lejon och ormar går du fram,

du trampar på vilddjur och drakar.

Han håller fast vid mig, och jag räddar honom,

jag skyddar honom, ty han känner mitt namn.

Han åkallar mig, och jag svarar honom,

jag är med honom i nöden,

jag befriar honom och ger honom ära.

Jag skall mätta honom med ett långt liv

och låta honom erfara min hjälp.

En bön jag såg. Vill dela den med dig.

Önskar att du ska få ha en skön och

vilsam helg!

Du som ville mitt liv och har skapat mg efter Din vilja,
allt i mig känner Du och omsluter med ömhet,
det svaga likaväl som det starka, det sjuka likaväl som det friska.

Därför överlämnar jag mig åt Dig utan fruktan och förbehåll.
Som ett lerkärl lämnar jag mig i Dina goda händer.

Fyll mig med Ditt goda så att jag blir till välsignelse.

Jag prisar Din vishet, Du som tar till Dig det svaga och skadade
och lägger Din skatt i bräckliga lerkärl.

Ty Du, o Gud, har skapat mig till Dig, och mitt hjärta är oroligt,

till dess det finner ro i Dig.

Var rädd om dig! Ja, det vill jag gärna säga
till dig. Och till mig.

Det fanns flera saker på mitt schema idag.
Jag skulle ju baka bröd och göra musli.
Dessutom skulle jag duscha.

Nu när jag gjort brödet känner jag mig lite trött.
Muslin får nog helt enkelt vänta. Till en annan dag.
Tänker mycket på klämrisk. Ja, det var Jonas som
skrev om det och jag fångades av orden för ett tag sedan.

Nu tänker jag på det igen. Läs gärna! Klämrisk.

Det är lätt hänt att man klämmer sig själv
när man arbetar och arbetar. Gör så mycket.

Det kanske även är risk att klämma andra.

Så inför helgen – var rädd om dig och var rädd om andra!

Skulle släcka ljuset på sjukgymnastiken igår, 

men det gick ej. Har varit med om det förut.

Kanske skrivit också.

Händelsen blir i alla fall en liten predikan. 

Om och om prövade jag att släcka. 

Det gick inte.

Ljuset du har när du har tagit emot Jesus kan 

aldrig någonsin försvinna. Motgångar kan komma,

men du är stark tillsammans med Jesus.

Det lilla ljus jag har, det ska få lysa klart

Det lilla ljus jag har, det ska få lysa klart

Lysa klart, klart, klart, lysa klart

Jag sätter det ej under skäppan, nej

För det ska få lysa klart

Jag sätter det ej under skäppan, nej

För det ska få lysa klart

Jag sätter det ej under skäppan, nej

För det ska få lysa klart

Lysa klart, klart, klart, lysa klart

Frestaren han vill blåsa ut, men det ska få lysa klart

Frestaren han vill blåsa ut, men det ska få lysa klart 

Frestaren han vill blåsa ut, men det ska få lysa klart

Lysa klart, ja lysa klart, lysa klart

Jag sa att jag ville påminna dig om att du kan mer än du tror.  
Så är det verkligen. Glöm aldrig det! Du kan mer än du tror.

När jag säger hur långt jag kan gå säger jag 200-300 meter.
Nu vet jag bättre. Min älskade man kan på något finurligt
sätt mäta längden via datorn. Så jag vet hur långt jag ska säga
till läkaren nu. 600 meter.

Så jag kunde mycket mer än jag trodde. Det gav tankarna...

På minst två ställen har jag skrivit om det tidigare.
Titta gärna på inlägg på min gamla blogg om du vill.

Du kan mer än du tror!
Du är så mycket!

Ps. Det är även viktigt att tillåta sig att vila
tänkte jag på. Stressa inte med att pressa fram något.
Vänta på Gud!