Inlägg publicerade under kategorin Locka dig till Gud

Av Ulrika - 17 februari 2014 10:00

Pyttelite tittade jag in i min gamla dagbok. Läste från 2001.

Ja där finns också text. Saknar en del att jag inte skriver dagbok

längre. Kanske helt enkelt ska låta mig ta tid till det? 


Då när jag skrev dagbok fungerade den som ett samtal mellan 

mig och Gud nästan.


Lite på liknande sätt har bloggen fungerat för mig. Att jag skriver

ner tankar där, gärna uppmuntran både till dig och till mig.


Det är nog därför som jag inte skriver så mycket dagbok längre.


Det här hände när jag var på sjukgymnastiken i tisdags. Mitt

i vardagen och mitt i det vanliga.


För många år sen hade jag något de kallar svalgkött på ringfingret

(det var därför jag sökte i min gamla dagbok, men utan resultat).


För en tid sen kom det tillbaka något svullet på ringfingret. Någon

sa att det kanske var en vårta. Sen försvann den nästan som av sig 

själv.


Häromdagen blev det svullet igen. Kan inte använda ringarna.


Så var jag på sjukgymnastiken. Jag hörde ingen röst, men…

Tanken kom. Det var som att Gud sa ”Har jag inte sagt?” 


Det kan mycket väl hända att du tänker på löften Gud gett dig.

för ja, Gud är personlig. Eller så kanske du kan tänka på något

löfte som finns skrivet i Bibeln. 


Löftens gäller. Att jag börjar tänka på trogen och löften är

just för att jag blir påmind när jag tittar på mitt svullna ringfinger.

Där som vi ger varandra löften med ringen som bevis. 


Då är det som att jag blir påmind av Gud. ”Jag har sagt, det gäller,

jag kan inte ljuga, lita på mig.”

 


Du vet nog redan att jag gillar hur ordet i Bibeln kan stryka under,

och påminna. Det skulle kunna vara fler ord, men här är tre.


Gud, som inte kan ljuga,

Tit.1:2


Ingenting har uteblivit… Jag är en av dem som mer behöver förstå

att det är sant. Se att det är sant. 


Tycker också mycket om tanken ”ro”. Att vi får lov att känna ro. 

Att vi duger så som vi är. 


En annan dag… Då hörde jag ord som gjorde lite ont. Om att

”göra rätt för sig i samhället”. Då kunde jag känna mig träffad… 

Jag gör inte rätt för mig kände jag med de orden. Och jag skämdes.


Så när det står om att Gud ger ro vill jag gärna suga åt mig. Jag 

behöver ro.

 

Ibland blir det inget på måndagar. Ibland mycket. Idag mycket. 

Kanske ska du få lyssna på Sonja också?! Att det som kan kännas

som död och oro, kan få bli liv och ro. Tillsammans med vår Herre. 

 


"Välsignad vare HERREN, som har givit sitt folk Israel 

ro, alldeles som han har sagt! Ingenting har uteblivit av 

allt det goda som han lovade genom sin tjänare Mose

1 Kung.8:56


Till slut kommer ett ord om Jesus och lärjungarna. Också 

med tanke på ord eller löften vi fått. Dels talar det till mig 

om tryggheten jag har att det som Gud talat till mig, och 

säkert också löften du har fått - att de är sanna.


Samtidigt… Samtidigt talar de få orden om utmaning också.

Att gå och upptäcka. 

 

det var som Han hade sagt till dem.

Luk.22:13

 

Jag behöver, kanske du. Få känna också att det är ok att vänta.

Det är också värt. Därför kommer en favorit igen.

 



Oj vad mycket det blev idag. Kanske har du läst. Kanske kaan du 

gå tillbaka hit någon gång. Jag kan. Jag kommer nog göra.

ANNONS
Av Ulrika - 15 november 2013 10:00

Hur länge kan du låta det vara tomt?


Så skrev jag som en rubrik till mig när jag skulle försöka

skriva ner några ord till idag.


Ja hur länge? Eller ska jag tänka annorlunda? Eller är det

kanske du som behöver tänka annorlunda om just ditt liv?


Det finns så mycket av stress i samhället. Stress till att bli bra. 


För nog hamnar jag ofta i tanken om sjukdom. Eller om jobb...


Gud pratar om ”behaglig tid”.


Han säger ju: Jag bönhör dig i rätt tid, och jag hjälper dig på

frälsningens dag. Se, nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag.

2 Kor.6:2


Det var svårt att hitta behaglig tid. Troligen en annan översättning.

Ovan är från Svenska Folkbibeln.


Tycker om behaglig. Synonymer till behaglig är trivsam, angenäm, jätteskön,

komfortabel, skön, trevlig, tilltalande och härlig.


Ska försöka släppa stress. Gärna du också. Vi är värda livet nu.

Du är värd. Jag är värd.


Någon dag kanske det kommer fyllas på med annorlunda... Livet. Men det

är en behaglig och trivsam tid. En tid att tycka om.




ANNONS
Av Ulrika - 4 oktober 2013 10:00

I min lilla bok står det om radion som behöver laddas om och om igen.

Och jag drog parallell med oss och Gud. Att vi om och om igen får ladda

hos Gud. Om och om igen hämta styrka från Gud.   

 

Om du vill kan du klicka in och se hur den ser ut.

Titta på boken.  


Nu är det radion igen...


Känner på mig att det nog snart är dags att sätta den på laddning igen,

det som den ju får, det som du och jag får -  vi får laddas hos Gud.

Få kraft och styrka från Gud.


Men jag som människa har börjat bete mig så konstigt. Vågar nästan

inte närma mig det som kanske är ett problem? Lyssnar inte på behovet

som finns. 


Därför har jag börjat strunta i att sätta igång radion. Då behöver jag inte

se behovet...


Visst kan nog denna lilla bild vara mycket långsökt... Som det nog brukar

vara hos mig. Men någon kanske kan tänka sig in i lite hur jag tänker?


Hur jag ser mig själv en del som den som inte riktigt vågar komma nära

och inte vågar se behov. 

 

Håller mig på avstånd... Då märks inte behov.


Det är en ganska så sorglig bild. Och nog kan tårar komma när jag

tänker på den. 


Vill inte ha det så. Tror ingen enda vill det heller. Att gå runt med en

”låtsasbra-min, inte behöva-min”. Så står Gud där med en öppen famn.

Är Gud där med kraft och styrka. Han väntar på dig och på mig.     


Snart ska jag ta itu med radion...

 

Av Ulrika - 9 augusti 2013 10:00

Det blev tydligt för mig igår när vi åkte till Katrineholm.

Vi hade ställt in målet vart vi skulle. Jag hade lyckats

knappa in.   

 

Så skulle vi följa instruktionen. Kör så och så sa GPS:en.

Men man kunde inte se på skärmen vad slutmålet var.

 

På något sätt kändes det nästan lite läskigt. 

 

Vi kom fram!    

 

Tänker på livet. 

 

Ibland kan det nog kännas lite läskigt och man undrar

vad som händer.

 

Det där att inte vara säker på slutmålet stämmer dock inte

med den kristna tron. Nej, vi får veta och vara trygga i att vi

vet att vi ska till himlen. Du kan få vara trygg.

 

Men livet här... Inte alltid man ser så tydligt vilka steg man ska ta

eller åt vilket håll.

 

Kan inte tänka heller att vi ska veta precis allt, att vi ska va stryrda

som av en GPS.

 

Det kan ju inte vara meningen. Då är inte Gud kärleksfull. 

Jag tror på att Gud önskar oss gott. 

 

Kan hända är det istället så att Gud lockar oss på vägen?

Lockar att lära känna Jesus mer? Lockar att gå?

 

Det kanske är ett sätt från Gud att leda? Inte styra med GPS,

men locka att gå. Vi ser inte riktigt allt som väntar under vägen

(tror inte vi vill det heller), men vi vet slutmålet.

 

Önskar dig och mig en spännande (så mycket vi orkar lägger jag till),

rolig, intressant, givande, god väg att vandra.

 

Av Ulrika - 26 juli 2013 18:12

Det tog en tid innan svaret på min fundering om armbandet kom.

Klocka sa jag...


Jag började med att läsa ett bibelord. Det var då jag kände det där med talet,

blev rädd, men börjar att komma över det nu.  :-)


Jag ber att Han (Gud vår Far) i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka

åt er inre människa genom sin Ande, och att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan

och ni skall bli rotade och grundade i kärleken. Ni skall då tillsammans med alla de heliga

kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek,

som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet.

Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt

verkar i oss

Ef.2:16-20


När jag har armbandet på mig kan det nästan se ut som att jag har en klocka på mig.


Nu till det där som kopplas i mitt huvud och som blev viktigt säga.


Kan det vara så tokigt ibland att den som är kristen sätter på sig olika speciella märken,

symboler, ritualer, men ändå inte är på riktigt?


Det ser så bra ut...


Nu hoppas jag att du förstår att jag skriver mycket mycket till mig själv.

Vill inte ha en ”låtsastro”. Gud är verklig. Jesus är verklig.


Jag fick nog även med, och det är jätteviktigt att vi tar med oss, att det ju inte är

vi själva som bygger upp tron, vi får inte heller. Det är Gud som ger kraft

åt vår inre människa. Gud bygger.




PS. Jag tror även jag fick med att när vi är starka i det inre, Gud gör,

är vi starka.

Av Ulrika - 8 mars 2013 10:00

Funderar på att se och höra

Låtsas att jag tar platsen som Gud nu. 

Så har jag skickat meddelande, Gud har särskilt skickat meddelande.

Jag kan se om människan jag skickat till har läst. 

Jag tror på att Gud kan se oss när vi läser, när vi tar emot meddelande.

Vad blir mina tankar när jag ser att hon inte läst? 

Vad blir Guds tankar?

En del kan jag känna mig lite ledsen på något sätt. Tänker på människan.

Ser hon inte? Vet hon inte hur man gör? Kan jag hjälpa på något sätt?

Gud är mycket större än mig. Det vet du. 

Och Han har mycket mycket kärlek och omsorg.

Kanske försöker Han visa på ett annat sätt för Han vill ha tag på oss. Gud vill ha tag på dig.

Tänk att få vara öppen för det Gud säger och meddelar. Gärna öppen för Jesus.

Och du... Inte alltid i det stora starka, men tänk att få se Gud också i det lilla.

Längta gärna efter de stunderna. Sök och leta. Du är värd det.

HERREN sade: "Gå ut och ställ dig på berget inför HERREN."

Och se, HERREN gick fram där, och en stor stark storm, som ryckte loss

berg och bröt sönder klippor, gick före HERREN. Men HERREN var inte

i stormen. Efter stormen kom en jordbävning. Men HERREN var inte i

jordbävningen. Efter jordbävningen kom en eld. Men HERREN var inte i

elden. Efter elden hördes ljudet av en svag susning.  Så snart Elia hörde detta,

gömde han sitt ansikte med manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan.

Och se, då kom en röst till honom

1 Kung.19:11-13

Av Ulrika - 16 februari 2013 10:00

Temat på fototriss denna vecka är hårt. 

Jag är inte med där denna vecka, men har

en bild ja.

 

Ser ni semlan som ligger i den varma mjölken?

 

 

 

I samband med hårt tänkte jag på den. För den hade blivit lite torr och hård.

 

Det löstes dock lätt genom att lägga den i "mjölkbad". Visst kan det nog vara

så ibland att vi känner oss torra och hårda? Då vill jag gärna önska dig och mig

ett gott "mjölkbad".

 

Hör på, alla ni som törstar, kom hit till vattnet, och ni som inte har pengar,

kom hit och köp säd och ät. Ja, kom hit och köp säd utan pengar och för intet

både vin och mjölk.

Jes.55:1

Av Ulrika - 5 januari 2013 10:00

Det är lördag idag - allra först skriver jag att jag önskar dig 

en härlig och fin lördag! Vila och bara var. Ta hand om dig.

 

Det var när jag satt och skrev om att lyssna till Gud

som SMS:et kom. 

 

Roligt tänkte jag. Vad står det?!   

 

Ingenting... det var alldeles tomt.   

 

Tror att det kan va flera som känner igen sig.

Man har förberett sig och försöker lyssna till Gud,

men så verkar det hända ingenting. Tyst och tomt.

 

Kanske är det de tillfällena vi inte ska ge upp?

Vi kan. Du kan få pröva en gång till. Jag kan få.

 

En liten tanke är att vi kanske inte ska göra det

så stort och märkligt? Bara låta det få vara naturligt.

I vår vardag vill Gud tala tror jag. 

 

Kan ju kanske bara börja med att tacka för möjligheten?

För förmånen?

 

Nu till lördagen igen. Tack att jag fick skriva.

 

Presentation

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ vattenslangen med Blogkeen
Följ vattenslangen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se