Igen lägger jag in lite av det jag skrev igår.

När jag läste såg jag att jag ju tänkt på annat också.

Här kommer det först:

Alla kungens tjänare och folket i kungens provinser vet att om någon,

det må vara man eller kvinna, går in till kungen på den inre borggården

utan att vara kallad, så gäller endast en lag: Han skall dödas, om inte

kungen räcker ut guldspiran mot honom och låter honom leva.

Men jag har inte på trettio dagar varit kallad till kungen.

Ester 4:11

Det här läste jag på morgonen. Tänkte inte så mycket på det, men så...

Kom ut från toan. Mysingen tittade på mig.

Jag frågade... är det något fel? Har jag bajs på mig?

Eller kanske en kråka i näsan?   

Nej sa han... kan jag inte bara titta för att du är söt.   

Då tänkte jag på vad jag läst. Hur krångligt och svårt

det var att träffa kungen. Livsfarligt.

Så tänkte jag på hur det är för dig och mig idag.

Med vår kung Jesus. Att vi alltid är välkomna till Honom.

Vägen är öppen. Vi behöver inte vänta på spira.

Jag tänkte också en del på att såra. Skrev inget om det, glömde,

men nu kanske jag kan förklara tanken?

Då när jag allra först bara trodde och tänkte att det var fel,

skulle man kunna säga att det är ett sätt att såra? Inte lita på?

Är det kanske på något sätt att säga att vi inte litar på Guds kärlek
då när vi bara pekar på fel hos oss själva? Inte vågar komma som de vi är? 

Det var en av de sakerna jag också tänkte på igår.
Att vi mer och mer frimodigt kan komma till Gud.
Bara vara. Sträcka oss mot Gud. Känna att vi duger. 
Är älskade. 

Jag sa att jag tänkte på något när jag ser rollatorn, 
det blev bara så att inget skrevs. Nu ska jag försöka lite.

Har märkt att jag är ganska ostadig på morgonen.
Spastisk kanske läkaren skulle säga.

Ibland får jag för mig att försöka ändå. Med lite kämpande och väggar fungerar det.

Gör vi så tokigt med Gud ibland? Gud finns där för oss som stöd, 
men vi försöker kämpa på i egen kraft. Tar "stöd av väggar".

Vet ju inte vad dina "väggar" brukar vara. Stenar?

Det här är mycket viktigare än rullator och gå. 
Det är ditt liv. Underbara liv. Värdefulla. 

Vad jag önskar att du och jag först, allra först,
skulle gå till Gud. Be Gud om hjälp. Be Gud om stöd.

Sa att jag skulle skriva om rollator och Gud. Tankar om det.

Tiden gick, men tankarna finns kvar. De kommer senare.

En gång till är sången där. Den som var 8 idag.

I och för sig är den på engelska, men åh vad jag tycker om den.

Full av längtan. Som jag är. Som kanske du?!

Lade du märke till att på filmen sträcker mäniskorna upp sina händer?

Det är väl ett väldigt tydligt tecken på längtan?

Är ganska mycket trött på att veta så här och så här är det...

Det räcker liksom inte, och jag tror inte det räcker för dig heller.

Så vi kan kanske tillsammans som ett litet barn sträcka våra händer,

våra hjärtan, till Gud. I längtan. Då vill jag tro på att Han är där. Gud är.

Det här är ett inlägg jag hade för ungefär ett år sen:

Vi har en blomma som inte mår så bra. Nästan på gränsen till att ge upp. 

Idag ställde jag den i fönstret. Det kan ju hända att den blir lite gladare med mer ljus?

Hur det nu blir med blomman. Murgröna tror jag. Vet inte.

Men jag vet om Gud. Känner Honom lite. Och jag vet att Han har hopp för dig.

Låt Gud få ställa dig i ljuset. Omsluten av Hans kärlek. Av Guds kärlek.

Där kan du få ny kraft. Få växa. Få liv. Det finns hopp för dig!

I detta hopp har vi ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förlåten

Heb.6:19 (Folkbibeln)

Detta hopp om frälsning är ett starkt och pålitligt ankare för vårt liv. Det är tryggt och säkert och sträcker sig ända in i den himmelska helgedomens allraheligaste.

Heb. 6:19 (Levande Bibeln)

Här nedanför ser du hur blomman ser ut idag.
Ett år senare och med en hel del ljus.
Jag blir glad när jag ser skillnaden.
Det fyller mig på något sätt med hopp. 

 

Min Gud ingav mig i hjärtat

Neh.7:5

Så härliga ord. MIN Gud lade jag märke till nu.

Tänk att Gud vill vara nära dig. Känna dig.

Det jag först tänkte på var orden ingav mig i hjärtat.

Det längtar jag själv efter väldigt mycket, att Gud inger.

Ja en så nära relation med Gud att man på något sätt vet

vad Han tänker och känner. Låta sig påverkas av Gud.

En sådan relation är du välkommen att ha. En nära relation

med Gud. 

Någon väntar på just dig

Så slutar "morgonens sång".  

Nu i radiotider kanske det blir för mäktigt
för mig att skriva två om dagen.

Och för mäktigt läsa. Man hinner inte. 

Men på samma gång... svårt låta bli.

Älskade du. Någon väntar på just dig 
Jesus väntar på dig. 

Vi kanske ses!

På söndag ska jag få vara i radio!

Vet inte riktigt än vad som ska hända, 
men jag vet veckans rubrik   Ja då
när man ser till kyrkoåret. Jesus skapar tro. 

Tänk vad ofta vi får för oss att kämpa fram tron själva.
Liksom kräver det av oss. Tror vi inte duger annars.

Jesus skapar tro. Jesus.   

Inte du och inte jag heller (jag kan bara försöka uppmuntra dig).

En liten pojke var sjuk. Pappan kom till Jesus och bad om hjälp.
Han ville tro, men på något sätt verkar det som om han inte helt
litade på att hans tro räckte. 

Genast ropade barnets far: "Jag tror. Hjälp min otro!"
Mark.9:24 

Tänk att en sån bön lyssnar Jesus på.
Pojken blev frisk.

Jesus lyssnar på din bön.