Inlägg publicerade under kategorin Du får be!

Av Ulrika - 10 oktober 2012 10:00


Han spelar "Långt bortom rymder vida". Drn var med i radion sist så därför

har jag lärt mig. Dina böner når långt. Skulle bara säga.

ANNONS
Av Ulrika - 15 september 2012 10:00

I kategorin "Du får be!" lade jag detta inlägg.

Kanske ska du be för första gången idag?

För "femtielfte"? Gud hör bönen, vilken

gång det än är.

ANNONS
Av Ulrika - 18 augusti 2012 10:00

Det ändå inte fungerar. 

Just idag känner jag mig lite ledsen.

Skäms för att jag blir ledsen. Jättedumt.


Valde tre kategorier.  Valet kanske kan va

en liten hjälp för mig?

 

Att vi får be. Jag får be. Du får be.

Vi får be till Gud som känner som vet

som har makt.

 

Vi kan få förvänta oss att Gud hör.

Det kan vi veta när vi ber. Att Gud hör.

Han lyssnar.

 

Jag ville också gärna påminna dig och mig

om Guds omsorg. Mitt i den situationen

som kanske inte blev riktigt som man trodde,

där är Gud. Gud som älskar.

 

Tack att jag fick skriva.

Av Ulrika - 28 februari 2012 18:10

  Tisdagar och fredagar brukar jag försöka kämpa mig upp

på morgonen för att träna sjukgymnastik. 


Ytterdörren som är där har en sån funktion att den öppnar sig 
när man kommer i närheten.

Men inte idag. Hur man än skulle försöka vifta framför den däringa kameran,
eller trycka på knappen, så fungerade det inte. 

För att komma in fick jag öppna dörren i egen kraft.   
Tur att den var lätt. Bara "flög upp". 

Tränade sen. Oväntat fick jag se Kamilla.   

Sen skulle jag hem.   

Innan jag åkte hem fick jag chansen att hjälpa.
Chans att öppna dörren för två. 

Så sitter jag här och funderar. Skriver lite.

Är det kanske så i livet ibland att det liksom slutar 
att fungera? Allt möjligt kan ställa till det för oss. 

Så tänker jag på när jag stod framför dörren, 
trodde den skulle vara omöjlig för mig att öppna. 

Men så prövade jag, och den "flög upp", ja den var verkligen lätt.

Vi kanske tycker att vi står inför omöjliga stopp eller dörrar.
Ingen ide kanske vi tänker. Hopplöst.

Det är nu under tiden jag skriver som tankar kommer,
på något sätt, är det inte dags att kanske pröva?
Att försöka våga dra i dörren. 

Samtidigt som jag skriver orden känner jag det nästan som krav,
"pröva då!". Kommer du ihåg filmen "Vi hade i alla fall tur med vädret"?
Om pojken som äntligen kunde bada, men då var det kallt. "Men bada då" sa pappan. 

Åh jag vill inte lägga krav på dig,
och inte på mig. Kanske kan vi istället tänka på möjlighet? 

Att dörren finns där och vi kan pröva att rycka i den.
Jag vet i alla fall säkert att du kan pröva att rycka i dörren Jesus. 


Av Ulrika - 22 november 2011 13:50

Vad jag glömmer. Har ett konto på youtube.

Skulle logga in där, men skrev fel. Flera gånger.


Till slut förstod jag att jag skulle behöva hjälp.

Och så var det en till kod man måste skriva av,

för att kunna fortsätta och få hjälp. Skrev fel. 

Såg liksom inte vad det stod.


Blir glad av händelsen ändå. Vad bra Gud är!

Han kräver inte lösenord av oss när vi vill prata med Honom.

Vägen är öppen.


Av Ulrika - 11 maj 2011 12:56

Ropa till mig på nödens dag, så skall jag rädda dig, och du skall ära mig.

Ps.50:15



Av Ulrika - 7 april 2011 12:11

Jag väntar på färdtjänsten ganska mycket. 

De vill att jag ska vara där tio minuter innan resa 

och dessutom kan det hända att de är tio minuter sena. 

Så där är tjugo minuter. Så gör jag kanske tre eller fyra 

resor i veckan. Betyder alltså sex till åtta resor när jag åker

fram och tillbaka. Om jag då säger att jag väntar ca en timme

i veckan har jag inte överdrivit. 


Sen vill jag inte räkna mer...


Jag sa till Mysing idag att jag kanske ska börja sticka? 

Undrar hur lång halsduken skulle bli? 


Fast jag kan inte sticka, så det blev inte något alternativ.


Men tanken om att göra något bra under tiden väcktes. 

Visst har det hänt att jag har pratat med Gud under tiden, 

men idag bestämde jag... Jag tog ett aktivt beslut att den här 

timmen inte bara får gå till spillo (prat med goda människor 

räknar jag dock som något gott!). Jag vill börja använda tiden till bön. 


Kanske det ibland handlar om ett medvetet aktivt beslut?

Ett beslut som du och jag tar. Det här vill jag Gud. Det här längtar jag efter. 

Då tror jag på att Gud är där. Jesus är där. Han lyssnar till dig. Jesus följer dig i ett beslut att vilja umgås och prata/be. Du är välkommen! Jag är välkommen!

 

Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. 

Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.

Matt.7:7-8




Av Ulrika - 1 april 2011 19:13

 


Hemma har vi lampor som blinkar när det ringer. 

På dörren eller i telefon. För väckning blinkar det 

och kudden vibrerar.


Nu hände så att vi skulle få lite nytt och de skulle installera.

De gjorde det idag via ”fjärrstyrning”. Stockholm satt de i tror jag.


Jag var hemma idag när de prövade. Först gjorde de i ordning.

Sen blinkade de hos oss. Det var bara blink. Hade ju underlättat 

om de ringde också. På texttelefonen.


Förstår att det här kan låta långsökt för dig, 

Men jag är liksom sån att små händelser i vardagen kan tala 

till mig på något sätt. Tala och påminna om hur Gud är. Vad 

Han gör. Vad vi gör. Så här har tankarna gått för mig idag.


Tänk att här där signalen kom var Gud (idag var det bara vi). 

De som sände signalen (troligtvis från Stockholm) kan vi tänka 

är du och jag. Då när vi ber till Gud.


Vi såg när signalen kom. Jag är övertygad om att Gud ser och hör

när vi ber. När vi skickar våra signaler till Honom.


Men sen ringde de där ”provarna” inte upp oss. De var liksom

inte tillgängliga. Så att de kunde få veta att vi sett.


Hänger du med?   


Jag tänker att det kanske ofta är så att vi pratar pratar pratar.

Skickar signaler till Gud. Ber om hjälp. Ropar. Viskar.


Men sen... Vi är inte tillgängliga. Förväntar oss inte att Gud ska

svara på bönerna. Att Han vill umgås. Vill lära känna oss.


Jag tror inte på att Gud alltid brukar sättet att överrumpla eller

tvinga sig på oss (visst kan det kanske vara så ibland ändå att Gud överraskar,

men då på ett bra sätt). 


Jag tror däremot på att Gud väntar på oss. Väntar på tillgänglighet.

Väntar på att vi ska tala om för Honom att vi längtar efter Honom.


Så fortsätt gärna skicka signaler till Gud. Gärna. Gud ser dig. Gud hör dig.


Men du... Och mycket jag... Tänk om vi kunde komma och vara tillgängliga?

Vara beredda på att Gud ser och hör. Förväntansfulla. Det känns spännande.


 

Presentation

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ vattenslangen med Blogkeen
Följ vattenslangen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se