Inlägg publicerade under kategorin Förväntan

Av Ulrika - 14 april 2014 10:00

De som var utsända begav sig i väg och fann

att det var som Han hade sagt dem.

Luk.19:32

 

Återkommer redan. :) En av texterna som lästes igår.


Det är från när Jesus sänder iväg sina lärjungar

för att hämta åsnan att rida på.

 

Vi, mycket jag, behöver mer våga tro och lita på

ord som Gud, som Jesus, talat.

 

Ja det handlar nog en hel del om att våga. Jag kanske

också är i "nivå orka" nu?

 

Att orka våga...




 

 

 

ANNONS
Av Ulrika - 17 februari 2014 10:00

Pyttelite tittade jag in i min gamla dagbok. Läste från 2001.

Ja där finns också text. Saknar en del att jag inte skriver dagbok

längre. Kanske helt enkelt ska låta mig ta tid till det? 


Då när jag skrev dagbok fungerade den som ett samtal mellan 

mig och Gud nästan.


Lite på liknande sätt har bloggen fungerat för mig. Att jag skriver

ner tankar där, gärna uppmuntran både till dig och till mig.


Det är nog därför som jag inte skriver så mycket dagbok längre.


Det här hände när jag var på sjukgymnastiken i tisdags. Mitt

i vardagen och mitt i det vanliga.


För många år sen hade jag något de kallar svalgkött på ringfingret

(det var därför jag sökte i min gamla dagbok, men utan resultat).


För en tid sen kom det tillbaka något svullet på ringfingret. Någon

sa att det kanske var en vårta. Sen försvann den nästan som av sig 

själv.


Häromdagen blev det svullet igen. Kan inte använda ringarna.


Så var jag på sjukgymnastiken. Jag hörde ingen röst, men…

Tanken kom. Det var som att Gud sa ”Har jag inte sagt?” 


Det kan mycket väl hända att du tänker på löften Gud gett dig.

för ja, Gud är personlig. Eller så kanske du kan tänka på något

löfte som finns skrivet i Bibeln. 


Löftens gäller. Att jag börjar tänka på trogen och löften är

just för att jag blir påmind när jag tittar på mitt svullna ringfinger.

Där som vi ger varandra löften med ringen som bevis. 


Då är det som att jag blir påmind av Gud. ”Jag har sagt, det gäller,

jag kan inte ljuga, lita på mig.”

 


Du vet nog redan att jag gillar hur ordet i Bibeln kan stryka under,

och påminna. Det skulle kunna vara fler ord, men här är tre.


Gud, som inte kan ljuga,

Tit.1:2


Ingenting har uteblivit… Jag är en av dem som mer behöver förstå

att det är sant. Se att det är sant. 


Tycker också mycket om tanken ”ro”. Att vi får lov att känna ro. 

Att vi duger så som vi är. 


En annan dag… Då hörde jag ord som gjorde lite ont. Om att

”göra rätt för sig i samhället”. Då kunde jag känna mig träffad… 

Jag gör inte rätt för mig kände jag med de orden. Och jag skämdes.


Så när det står om att Gud ger ro vill jag gärna suga åt mig. Jag 

behöver ro.

 

Ibland blir det inget på måndagar. Ibland mycket. Idag mycket. 

Kanske ska du få lyssna på Sonja också?! Att det som kan kännas

som död och oro, kan få bli liv och ro. Tillsammans med vår Herre. 

 


"Välsignad vare HERREN, som har givit sitt folk Israel 

ro, alldeles som han har sagt! Ingenting har uteblivit av 

allt det goda som han lovade genom sin tjänare Mose

1 Kung.8:56


Till slut kommer ett ord om Jesus och lärjungarna. Också 

med tanke på ord eller löften vi fått. Dels talar det till mig 

om tryggheten jag har att det som Gud talat till mig, och 

säkert också löften du har fått - att de är sanna.


Samtidigt… Samtidigt talar de få orden om utmaning också.

Att gå och upptäcka. 

 

det var som Han hade sagt till dem.

Luk.22:13

 

Jag behöver, kanske du. Få känna också att det är ok att vänta.

Det är också värt. Därför kommer en favorit igen.

 



Oj vad mycket det blev idag. Kanske har du läst. Kanske kaan du 

gå tillbaka hit någon gång. Jag kan. Jag kommer nog göra.

ANNONS
Av Ulrika - 15 november 2013 10:00

Hur länge kan du låta det vara tomt?


Så skrev jag som en rubrik till mig när jag skulle försöka

skriva ner några ord till idag.


Ja hur länge? Eller ska jag tänka annorlunda? Eller är det

kanske du som behöver tänka annorlunda om just ditt liv?


Det finns så mycket av stress i samhället. Stress till att bli bra. 


För nog hamnar jag ofta i tanken om sjukdom. Eller om jobb...


Gud pratar om ”behaglig tid”.


Han säger ju: Jag bönhör dig i rätt tid, och jag hjälper dig på

frälsningens dag. Se, nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag.

2 Kor.6:2


Det var svårt att hitta behaglig tid. Troligen en annan översättning.

Ovan är från Svenska Folkbibeln.


Tycker om behaglig. Synonymer till behaglig är trivsam, angenäm, jätteskön,

komfortabel, skön, trevlig, tilltalande och härlig.


Ska försöka släppa stress. Gärna du också. Vi är värda livet nu.

Du är värd. Jag är värd.


Någon dag kanske det kommer fyllas på med annorlunda... Livet. Men det

är en behaglig och trivsam tid. En tid att tycka om.




Av Ulrika - 1 juni 2013 10:00

...på resten av ditt liv.

 

Finns det inte en sån vers?

Idag är första dagen på resten av ditt liv.

 

Kom att tänka på det i samband med 1 juni. 

Så mycket första.

 

På sätt och vis kan man känna stress för det också.

 

Hur ska det bli sen?

 

Jag skulle mer vilja ge dig och mig ro att tro gott om

fortsättningen. Att kunna se att det finns tid att det blir

en ny tid idag.

 

Ta bort 1 juni. 2 juni kan också få vara första dagen

på resten av ditt liv. Det finns alltid tid att börja om.

 

Önskar dig en fin lördag!

Av Ulrika - 17 maj 2013 10:00

Funderar på att inte se spår.

Det kanske var kämpigt. Och du

jobbade, eller jag, ändå ser vi inte

spår.

 

Det kan göra så ont. Var det inte värt?

 

Flera tankar kommer även utifrån skolan.

 

Så tog det slut. Jag blev sjuk av tiden.   

 

Kanske kan det vara så att man inte ser 

resultat på en gång? Men det är ändå lika

mycket värt. I min värld fungerar det så.

 

Jag prövde. Du är värd att pröva!

Av Ulrika - 22 april 2013 10:00

Vår skrivare mår inte så bra. En gång när jag skulle skriva ut

fick den som spader. Bara hakade upp sig.

Tur att Micke var hemma då. Han kunde nå upp till skrivaren

och ordna avstängning.

En senare gång var jag tvungen att skriva ut. Micke var inte hemma.

Skulle jag våga?

Det kom sig så att jag tryckte på ”print”. I vanliga fall för att känna mig

lite mer säker tar jag bara en åt gången.

 

Men den här gången... Utan att veta om att det var tre jag

tryckte iväg så var det tre.

Som tur var gick det bra. Puh!

Lite har jag funderat på händelsen. Är det så ibland att man gör bra

i att göra utan att riktigt tänka efter först? Tar klivet?

Å andra sidan tror jag Jesus pratade om att tänka igenom sina beslut innan.

Kan det ibland få vara så att man börjar göra innan man blir alldeles rädd?

Att det kan vara bra?

Om jag säger innan jag tar klivet att jag vill göra det med Jesus känns det ok tänker jag.  

Det här blev ett litet ”frågeinlägg”. Jag tror jag själv ”håller mest med om slutet”.

Av Ulrika - 8 mars 2013 10:00

Funderar på att se och höra

Låtsas att jag tar platsen som Gud nu. 

Så har jag skickat meddelande, Gud har särskilt skickat meddelande.

Jag kan se om människan jag skickat till har läst. 

Jag tror på att Gud kan se oss när vi läser, när vi tar emot meddelande.

Vad blir mina tankar när jag ser att hon inte läst? 

Vad blir Guds tankar?

En del kan jag känna mig lite ledsen på något sätt. Tänker på människan.

Ser hon inte? Vet hon inte hur man gör? Kan jag hjälpa på något sätt?

Gud är mycket större än mig. Det vet du. 

Och Han har mycket mycket kärlek och omsorg.

Kanske försöker Han visa på ett annat sätt för Han vill ha tag på oss. Gud vill ha tag på dig.

Tänk att få vara öppen för det Gud säger och meddelar. Gärna öppen för Jesus.

Och du... Inte alltid i det stora starka, men tänk att få se Gud också i det lilla.

Längta gärna efter de stunderna. Sök och leta. Du är värd det.

HERREN sade: "Gå ut och ställ dig på berget inför HERREN."

Och se, HERREN gick fram där, och en stor stark storm, som ryckte loss

berg och bröt sönder klippor, gick före HERREN. Men HERREN var inte

i stormen. Efter stormen kom en jordbävning. Men HERREN var inte i

jordbävningen. Efter jordbävningen kom en eld. Men HERREN var inte i

elden. Efter elden hördes ljudet av en svag susning.  Så snart Elia hörde detta,

gömde han sitt ansikte med manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan.

Och se, då kom en röst till honom

1 Kung.19:11-13

Av Ulrika - 31 december 2012 10:00


Tänker på relationen barn - pappa. Söndagens text handlade ju om Guds barn.

Människa - Gud. Jag och Gud. Du och Gud.

Nyårsafton idag. Ett år har gått. Ett nytt framför.

Undrar om det kanske inte kan vara så att Gud längtar efter

att vi ska vara tydliga med Honom? Konkreta.

Säga till Honom vad det är vi längtar efter. Vad vi behöver.

Kanske inför det nya året?

Jag längtar tillbaka lite till mina nyårskonferenser.

Då när vi samlades många och ägnade tiden till Gud.

Vet att jag inte orkar det nu, men det var bra nyår.

Kanske ska du ha en konferens själv? Eller med någon annan.

Tillsammans med Gud.

En Gud som ser och som känner dig. Som vet om dig.

Och som sände Jesus till oss.

Därefter kom den Helige Ande också. Fader, Son och Ande.

Tre som är en.

Det här önskar jag Gud. Det här känner jag Jesus.

Jag vill försöka lära känna Dig bättre Helige Ande.

Den bönen tror jag är hörd. Vet. Påminner mig.

 

Önskar dig gärna många fina gåvor under året.

Gåvor från Gud.   

Presentation

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ vattenslangen med Blogkeen
Följ vattenslangen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se