Dagen innan min födelsedag fick jag fyra fina kuvert
Ett som kom tidigare har jag redan öppnat (tack I!).

Mamma sa att jag skulle vänta med att öppna så då

gjorde jag det. Väntade. Nu när jag skriver väntar jag,

tittar lite, undrar från vem... 8:e kollar jag.

En vardagshändelse kan ge små tankar.

Är vi beredda att vänta?

Jag måste bestämma mig, liksom ta ett beslut att vänta.

Jag behöver agera. Visst kan jag titta på kuverten,
fantisera och tänka. Undra. Men jag agerar också.

Mycket med att göra ingenting. Det låter lite konstigt för mig

att säga att när du väntar på Gud ska du göra ingenting.

Ja nu tänker jag på Gud. Tråden har gått över dit.   

Gud. Vänta. Ja det hänger nog mycket ihop tror jag.
Vi väntar på Gud. Jag väntar.

En hel del handlar det om att bestämma sig. Jag bestämmer mig för att vänta på Gud.
Du är välkommen att bestämma dig för att vänta på Gud.

Så var det också om att agera. Att handla efter det man bestämt sig för.

Ofta tror jag att det mycket handlar om att göra ingenting.

Att vi inte kan stressa eller pressa fram mötet med Gud.

Låt Gud vara Gud helt enkelt.

Du är välkommen att fantiser och fundera,

men du behöver inte stressa eller pressa fram mötet med Gud.

Så tänkte jag när breven kom. Önskar dig en fin dag!

Jag sa att jag tänkte på något när jag ser rollatorn, 
det blev bara så att inget skrevs. Nu ska jag försöka lite.

Har märkt att jag är ganska ostadig på morgonen.
Spastisk kanske läkaren skulle säga.

Ibland får jag för mig att försöka ändå. Med lite kämpande och väggar fungerar det.

Gör vi så tokigt med Gud ibland? Gud finns där för oss som stöd, 
men vi försöker kämpa på i egen kraft. Tar "stöd av väggar".

Vet ju inte vad dina "väggar" brukar vara. Stenar?

Det här är mycket viktigare än rullator och gå. 
Det är ditt liv. Underbara liv. Värdefulla. 

Vad jag önskar att du och jag först, allra först,
skulle gå till Gud. Be Gud om hjälp. Be Gud om stöd.

Sa att jag skulle skriva om rollator och Gud. Tankar om det.

Tiden gick, men tankarna finns kvar. De kommer senare.

Dagens tema enligt kyrkoåret talar om att

Jesus är vårt hopp. Ta gärna det till dig.

Lovet stiger, ögon öppnas mot Dig. vi ser på Dig

Hoppet vaknar, hjärtan längtar till Dig. längtar efter Dig

Och när vi ser dig får vi styrka för var dag
I Din närhet finns vår rädsla inte kvar den rinner av

Hosianna Hosianna Du är vår Gud för alltid Värdigt vårt lov för evigt
Hosiannna hosianna kom med Ditt liv ibland oss Vi välkommnar Dig kung Jesus

Hör vår lovsång, hjärtan ger sig till Dig, Vi ger oss till Dig
I Ditt rike brustna människor får liv, Du gör allting nytt

Här har vi vår sköna vackra novemberkaktus. Den har liksom nästan dött,

kanske är det helt och hållet, men vi vill ge den en chans. En chans till.

Så då har vi satt lite som var kvar. I en kruka. I ljuset.

Jag ger den vatten då och då. Hoppas så mycket att den ska komma igen.

Nu är det här en liten blomma, och jag vet ju inte hur det går. Men...

Tänker på Gud. Tänker på Hans kärlek.   
Kanske det alldeles känns som om man gått sönder. Inget kvar. 

Härom morgonen vaknade jag och grät. Hur kan man göra det på morgonen?

Kände mig slut på något sätt.   

Då vill jag påminna dig och mig om Gud.
Tror du inte Gud plockar ihop oss, ger näring och ljus?

Är rädd om oss. Tar hand om. 

Det vill jag vara med och tro. Och jag vill gärna berätta för dig.

Uppmuntra dig. Och säga att Gud vill göra det bästa för dig.

Gud älskar dig.   

Det här är ett inlägg jag hade för ungefär ett år sen:

Vi har en blomma som inte mår så bra. Nästan på gränsen till att ge upp. 

Idag ställde jag den i fönstret. Det kan ju hända att den blir lite gladare med mer ljus?

Hur det nu blir med blomman. Murgröna tror jag. Vet inte.

Men jag vet om Gud. Känner Honom lite. Och jag vet att Han har hopp för dig.

Låt Gud få ställa dig i ljuset. Omsluten av Hans kärlek. Av Guds kärlek.

Där kan du få ny kraft. Få växa. Få liv. Det finns hopp för dig!

I detta hopp har vi ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förlåten

Heb.6:19 (Folkbibeln)

Detta hopp om frälsning är ett starkt och pålitligt ankare för vårt liv. Det är tryggt och säkert och sträcker sig ända in i den himmelska helgedomens allraheligaste.

Heb. 6:19 (Levande Bibeln)

Här nedanför ser du hur blomman ser ut idag.
Ett år senare och med en hel del ljus.
Jag blir glad när jag ser skillnaden.
Det fyller mig på något sätt med hopp. 

 

Vardagen kan som slås i spillror. Bara försvinner.

På något sätt.

Vad jag önskar då att du får se att Gud är hos dig.

Nära.

På söndag pratar jag om tro i radion.

Alldeles uppfylld av tankar nu.  

Det blir spännande. Jesus skapar tro. 

Dagen började tidigt för mig. Redan klockan 6, när vi eventuellt kanske

möjligen skulle åka till systerdotter. Vi skulle inte bli hämtade förrän 10,

men i min vardag innebär morgon att ha ungefär fyra timmar på sig.

Jag satt skönt och läste i 2 Krön.35 Näst sista kapitlet.

Vi kom inte iväg, men mycket bra annat hände.

Handlade. Själv.   Lite mindre än vanligt.

Skulle lämna plast till återvinning. En snäll man såg

att jag inte var så stadig, så ha hjälpte mig slänga.

Vid kassan saknade kassörskan Mysingen, jag med.

Hon hjälpte mig.

Utanför träffade jag Sara. En människa man gillar

första gången man ser. Vad glad jag blev.

Och hon kände igen mig.

Sen när jag kom körandes upp med moppen såg Mysingen mig.

Därför var han beredd att öppna dörren.   Så jag slapp mixtra med ytterdörren själv.

Och jag kunde ta sprutan.Den som ska bromsa MS.

Ja du ser man kan vända till gott det som kanske först ses som en förlust.

Det var en bra upplevelse för mig att träffa goda snälla människor. Jag blev glad.

Så tänker jag på väskan. Den står redo där.

Så småningom kommer jag nog packa ur den, men...

Tänk att få leva ett liv där man är redo?

Ja redo att tjäna Gud med det man har.

Det som finns.

För jag tror att varenda en av oss redan har saker, egenskaper,

att tjäna med.

Kanske ska du ge en hjälpande hand till någon,

precis som mannen hjälpte mig på återvinningen?

Eller kassörskan som hjälpte mig att packa varorna

(tänk på kunden efter mig som lät det ta lite extra tid).

Ja vi behöver få ge av omsorg till varandra.

Eller du kanske kan glädja någon genom att se och

känna igen henne?

Jag kanske kan få prata med systerdotter på skype imorgon!   

Sedan lagade de till åt sig själva och åt prästerna, ty prästerna,

Arons söner, var upptagna ända till natten med att offra brännoffret

och fettstyckena. Därför måste leviterna laga till både åt sig själva och åt prästerna,

Arons söner. Sångarna, Asafs ättlingar, stod på sin plats, som David, Asaf,

Heman och kungens siare Jedutun hade befallt, och dörrvaktarna stod var

och en vid sin port. De behövde inte gå ifrån sin tjänstgöring, ty deras bröder,

leviterna, lagade till åt dem.

2 Krön.35:14-15

Skulle bara ha med ett litet stycke från det jag läste.

Tänker på värde när jag läser. Att alla, alla, uppgifter

är så viktiga. Och att vi kan hjälpas åt.

Behöver kanske bli bättre på att ta vara på varandra?

Visa uppskattning till varandra?

Nu slut för denna gång.