Igår berättade jag om glasburken. Den som det hade varit gurka i.

Den står i hyllan nu. Med springa att lägga mynt i.

"Till glassen i Brasilien". Ja om vi skulle åka till Brasilien en dag.

Då kan vi köpa glass där. Har hört goda ord om den.

Nu när jag ser burken kan jag tänka på mål.

Tror att det är viktigt att få ha mål i livet.

Något att leva för. Det ger mening.

Önskar att vi alla skulle få känna mening.

Känna tacksamhet för livet. Du är skapad med mening!

Du betyder.

Se, nu vill jag bygga ett hus åt HERRENS, min Guds, namn och helga det åt Honom, för att man där skall tända väldoftande rökelse inför Hans ansikte och alltid ha skådebröden upplagda och offra brännoffer morgon och kväll, på sabbaterna, vid nymåne och vid HERRENS, vår Guds, högtider. Detta är för all framtid stadgat för Israel. Och det hus som jag vill bygga skall vara stort, för vår Gud är större än alla gudar. Men vem kan bygga ett hus åt Honom? Himlarna och himlarnas himmel rymmer Honom inte. Vem är jag att jag skulle kunna bygga ett hus åt Honom, det skulle då vara en plats där man kan tända rökelse inför Hans ansikte? Sänd mig nu en konstnärligt begåvad man, som tillsammans med de skickliga hantverkare som jag har hos mig här i Juda och Jerusalem och som min fader David har anställt, kan arbeta i guld, silver, koppar och järn och i purpurrött, karmosinrött och mörkblått garn och dessutom är en duktig träsnidare. 

2 Krön 2:4-7

Det ger mig så mycket att få sitta ner och fundera på texterna. Jag blir som varm i hjärtat när jag tänker på det goda som finns i orden.

Salomo skulle bygga ett tempel. Inte till vem som helst. Till Gud!

Du och jag bygger kanske inte ensynlig byggnad till Gud, antagligen inte, men vi kan ändå få vara med och ge till Gud. Ge vackert.

Tänker mycket på dig som är konstnär. Salomo sökte efter konstnärligt begåvad. 

Du kanske har den begåvningen? Du kanske kan få vara med och ge till Gud? Visa på hur Gud är i det du gör? Man kanske kan känna och se Gud i det du skapar?!

En liten parantes... om (när) Micke och jag får lite större längtar jag efter att få göra i ordning ett gästrum. Där som gästen kan få sova (nu är det i köket). Det får gärna vara lite blommor där. Kanske en bok att titta i? En tavla. Säkert något i keramik. Ja, jag längtar att få göra ett fint rum.

Vi gör för Gud. Vi gör vackert. Vi umgås med Honom. Vi ÄR.

Jag tror inte det slutar med att vi gör och gör och blir trötta kanske. Nej, jag tror att Gud längtar att "göra gästrum", ja Han har redan börjat. Det väntar på oss. 

I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er?                             Det sa Jesus i Joh.14:2

Och jag tror att redan nu kan vi börja umgås med Gud. Prata med Jesus. "Gästrummet"  fungerar liksom redan här.  

Kunde inte låta bli. En sång till. Lyssna på ingen, en, båda - det som passar dig. 

På måndagen satt vi kvar vid Lotta på Liseberg för att fotbollstjejerna skulle vara med. De fick visa sig i sådär fem minuter.

På tisdagen skulle vi nog strunta i Allsången. Men så såg jag att Lena Maria Klingvall skulle vara med. Henne ville jag helst inte missa. Så jag tittade. Vi.

Sen lärde jag mig att hon bara fick leda en allsång. Inte sjunga själv. Hade ju sett fram emot att höra henne. Så hon kommer här istället. Hon är ett föredöme. Klagade lite på SVT när de bara lät henne sjunga en allsång.

Ja livet blir inte alltid som man tänkt sig. Sjukdom kommer i vägen. Sorg. Men vi väntar bättre. Då finns inte sjukdom. 

Men du!?! Kan vi inte bestämma att NU är tid att leva. Nu är gott. Ta vara på det du har. Jag håller på att lära mig det. Vara tacksam för det man ändå har.

Idag blev jag påmind om pratet. Ja det här att prata med varandra.

Bara "babbla". Prata massor. Det var när jag besökte Claras blogg

som jag kom att tänka på prat.

Om du inte har läst det jag skrev en gång om att Gud talar kan du

kanske ta tid till det nu? Gud talar. Om du vill.

Tala, prata, "babbla", viska, sucka. För att få lite tips på synonymer till prata använde jag en "synonymbok"

Surra var synonym liksom kackla. Men vet du vad?! Också samtala, samspråka och diskutera togs upp som förslag.

Jag tror att du och jag får samtala med Gud. Prata och "babbla" till Honom, men också lyssna. Jag tror på att Gud vill tala till oss. Till dig! Gud har många bra saker att säga.

Igår gick vi en kvällspromenad. Jag gick hela varvet!

Alldeles utanför ingången såg jag en blomma som jag inte kunde låta bli att fånga på bild. Eller ja, det var Micke som tog!

Ser du att den växer där i asfalten?! Så vacker.

Jag ser den och tänker på människor. Människor som kanske har det hårt runt sig, nästan som asfalt.

På något sätt fungerar det i alla fall. Kanske man inte ser det, men åh så vacker, så dyrbar. 

Lyssna gärna på sången. Den handlar om att vara buren. Du är buren. Även när det känns hårt och jobbigt är Gud där. Det vill jag tro på. Han är där helt enkelt!

Under flera dagar ringde inte telefonen.

Vi tänkte inte så mycket på det. Tänkte inte någon försökte.

Idag fick vi reda på att linjen hela tiden tutade upptaget.

Det gick inte att nå oss.

Tanken väcktes... Och faktiskt nu när jag skriver också.

Tänkte inte någon försökte. Är det så vi behandlar Gud?

Tänker att Gud är inte intresserad av mig. Han vill inte tala till mig. Lilla jag.

Numera försöker vi hålla koll på att linjen är fri.

Mysing har visat mig hur jag ska göra för att starta om telefonen.

Märker när jag skriver att det trillar ner tankar i huvudet.   

Starta om? Ja ibland kanske vi behöver starta om oss själva?

Säga till Gud att här är jag. Det är du välkommen att göra.

När vi säger ja då tror jag att Gud är där.

Ja just så. Gud är intresserad av dig.

Gud vill tala med dig. Var gärna öppen för det.

Och du?! Då när linjen var upptagen. 

Då ringde kvinnan på mobilen istället.

För hon ville gärna ha tag på oss. 

Så kan det kanske va med Gud också? Han vill så gärna ha tag på oss. 

Ibland kanske Han använder en helt annan linje bara för att få tag? Någon händelse? Någon människa vi träffar? Något vi läser eller hör?

Ja Gud vill ha kontakt med oss. Så gärna. Gud längtar efter att tala med dig.

Jag är så tacksam för stunderna jag får blogga. Det jag får skriva uppmuntrar mig. Tack!

Underbart. Helt underbart att få höra igen.
Klickade på vad jag skrev för ett år sen.
Predikan ”Gå ut ur båten” med Joakim Lundqvist

finns kvar att lyssna på. Har du 1,5 timme att använda

att lyssna på är det väl värt det.

Här.

Våga tro. Våga tro att Den Helig Ande är med.
Med dig. Med mig. Varje dag. Varje stund.

Han talar om att kliva ur det välkända och vanda.
Att våga gå i det nya.

För ett år sen hur kände jag då tro?
Längtan finns kvar det vet jag.
Kanske mindre ork. Men jag vill!

Och Gud vill använda. Mig. Och dig.
Med det du orkar och kan. Där får vi va.

Men vi bjuds att gå mer tänker jag. Om vi vill.

Väntar på telefonsamtal nu. Därför sent.   

Det var så här... jag hade gjort ett litet kort

med luckor i. Bakom luckorna var bilder.

Så hörde jag att man inte sett dem. 

Undrar tro hur många luckor du och jag har

i våra liv som vi inte upptäckt än. Eller gåvor.

Än för att det nog kommer den dagen hoppas

jag när vi upptäcker.   

Alltså luckor Gud har gett. Luckor som det 

döljer sig fina härliga gåvor bakom.

Jag vill gärna få vara med och öppna.   

Jag hoppas att du vill vara med och upptäcka,                                               öppna gåvor som Gud har till dig. 

  Nu pratat.     

Och du...! Jag tror också på att Gud är där.                                                           Han är glad när du öppnar gåvor och använder dem.

     Nu sova.