Ingen kan lägga en annan grund än den som är lagd, 

Jesus Kristus.

1 Kor.3:11

Paulus har skrivit om att han är en byggmästare.

Han pratar om grunden. Om Jesus.

Om du går i en kyrka där de inte pratar om Jesus,

så borde du känna någon slags förvåning. 

et eller ej, men efter vers elva kommer jag 

att hoppa över till kapitel fyra.

Med den nåd som Gud gett mig har jag som 

en kunnig byggmästare lagt grunden, och nu 

bygger en annan vidare på den. Men var och 

en måste tänka på hur han bygger.

1 Kor.3:10

Så är det. Jag tycker om att dela upp det

Paulus skriver i enstaka verser. Det kan

eventuellt göra det lite enklare?

Helt och hållet tycker jag inte om ”skrytet”

om kunnig byggmästare. 

Däremot vet jag ganska säkert att Paulus

vet att han är kunnig för att Kristus är 

kunnig. Vi behöver nog ofta ta till oss 

mer av de goda ord vår Gud har för oss. 

Vi är starka, vi är kunniga, vi är ja till och 

med perfekta för att Jesus lever i oss och är 

perfekt. 

Vi kan resa oss. Guds nåd är evig. Tar

aldrig slut.

Med evig kärlek har jag älskat dig, 

därför låter jag min nåd förbliva över dig.

Jer.31:3

Tänker också på orden i början. Om nåd.

Det är nåd att genom Guds kraft få vara

en byggmästare. 

Det är också en vacker tanke med 

samarbete. Någon bygger vidare. 

Lite kan jag börja tänka på att jag 

behöver tänka på hur jag bygger vidare.

Visst har nog den som delar kristen tro

ett ansvar? 

För kanske är jag en ”byggervidare”.

Tror att du här på bloggen kan få ord

att bygga vidare? Det är viktigt med 

orden. Där finns ansvar.

Ja dina ord som byggare är också viktiga. 

Nu tänker jag mer… En byggare.

En byggare behöver redskap. En 

byggare behöver skydd när han går

ut på uppdrag. 

Tänk vad en endaste vers kan sätta

igång tankar.

Ska jag kanske försöka samla mina

tankar?

1.Vi kan få vara, som Paulus, lite 

”skrytiga” för vi vet Vem vi går med.

Vi kan vara stolta.

2. Det är en nåd och en gåva att få

vara med och bygga. 

3. Om jag är en av dem som bygger

vidare eller om kanske du är, så har 

vi ett ansvar att bygga vidare väl. 

Att bygga på ett bra sätt.

4. En byggare behöver redskap. 

En byggare behöver skydd.  

Jag märker att jag har kommit ifrån en god vana.

Att få läsa och skriva. Behöver.

Det har inte gått så bra för mig att skriva på någon

bok. Några kapitel. Tänkte på att få göra i glädje.

Väntar lite. Nu finner jag glädje och lite lättare i

bloggen. Här kan jag blanda text med musik.

Snart kanske jag byter till bok, eller inte?

Det kommer att vara ett ganska så rörigt inlägg.

Men jag är rörig. Jag är längtande.

Paulus upplever det som lite svårt med detta att 

det liksom delas upp i olika grupper. Att man 

tycker sig höra till olika grupper. Ja, så fattar 

jag det som. 

Då förklarar han att de som arbetar ju är ett.

De är Guds medarbetare tillsammans.

Vad är Apollos? Vad är Paulus? Tjänare som 

har fört er till tro, var och en med den uppgift 

som Herren har gett. Jag planterade, Apollos vattnade, 

men Gud gav växten. Varken den som planterar eller 

den som vattnar betyder något, utan bara Gud som 

ger växten. Den som planterar och den som vattnar 

är ett, och var och en ska få sin lön efter sitt arbete. 

Vi är Guds medarbetare, och ni är Guds åker, 

Guds byggnad.

1 Kor.3:5-9

Jag lägger märke till att det är Herren som ger

uppgiften. Det är Han som öppnar väg. Och då

kan vi få komma med längtan att vara i uppgiften.

Det är vår Herre som leder oss.

Samtidigt… Jag tror inte på att vi liksom bara ska luta

oss tillbaka och tänka att det blir som det blir. Den 

känslan kan jag känna mig ganska så trött på. Även

om jag ju kan inse att så här är det för mig nu.

Visst är det jätterörigt? I min värld är det liksom 

en andlig värld och en köttslig (Paulus skriver

också om). Och jag tror på uppgift i andlig värld.

Kan det kanske få vara så att när du går ut

i världen skulle du kunna få se omgivningen 

så som Gud ser, med kärlek och omsorg. Se 

på andligt vis. 

På slutet:

Det låter kanske inte så fint att vara en åker. 

Men Guds åker. Och där är tänkt att växa. 

Önskar dig få växa. Önskar mig. Åkern är 

värd att vårdas.

Jag hade kommit lite efter. Det är sommar.

Jag skriver innan… och läser senare själv vad jag skrev

till mig och kanske dig. Idag var det tomt. Jag kommer

troligen, hoppas jag fortsätta läsa, men kanske inte skriva?

Tar en paus nu när det är sommar. Så jag avslutar andra

kapitlet i första Korintierbrevet. På onsdag hoppas jag

slutet på Ester kommer.

Utöver det är jag i funderingsfas… Kanske behöver vi

mer se på behov som ju finns och anpassa efter det?

Men vi har inte fått världens ande utan Anden som är från Gud,

för att vi ska veta vad vi fått av Gud. Det förkunnar vi också,

inte med ord som mänsklig visdom lär oss utan med ord som

Anden lär oss, när vi förklarar andliga ting med andliga ord.

En oandlig människa tar inte emot det som kommer från

Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte

förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. 

Den andliga människan däremot kan bedöma allt, men själv

kan hon inte bedömas av någon. För vem har lärt känna

Herrens sinne? Vem kan undervisa honom? Men vi har Kristi sinne.

1 Kor.2:12-16

Ja Paulus är svår. I en liten slags not förklarar de

(via Svenska Folkbibeln) att en oandlig människa

är en själslig människa. En människa utan Guds Ande.

Det känns som att det på något sätt är världen vi lever i.

Världen vill inte ta emot, för den är mest fokuserad på själen?

De följande orden var ord som stod på min ”ordresa”.

Kom att tänka på dem nu när jag skrev om hur en själslig

människa inte förstår det andliga. Då behöver jag, vi,

tänka på att det ändå kan finnas där. Den lilla tron som

kan få växa. Ja, så tänker jag. Vill aldrig sluta tro på att

det finns hopp.

dold, förborgad, slumrande, inneboende, potentiell, möjlig.

Tänker på samarbete.

Men vi har inte fått världens ande utan Anden som är från Gud,

för att vi ska veta vad vi fått av Gud. Det förkunnar vi också,

inte med ord som mänsklig visdom lär oss utan med ord som

Anden lär oss.

1 Kor.2:12-13

Jag vill gärna vara med och samarbeta.

Passar bra att fortsätta fundera…

Men som Skriften säger: Vad ögat inte sett och örat inte hört 

och människans hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem 

som älskar honom . Gud har uppenbarat det för oss genom 

sin Ande. Anden utforskar allt, även djupen i Gud. Vem vet 

vad som finns i människan utom människans egen ande? 

Så vet heller ingen vad som finns i Gud utom Guds Ande.

 1 Kor.2:9-11

En stolt och glad reflektion. Paulus hänvisade till

Bibeln. Tänk att mer och mer få upptäcka skatten

i Ordet. 

Så tillbaka… Ord om vad inget öga sett, inget öra

hört och vad vi inte ens anat - det har Gud berett. 

Berett åt dem som älskar Honom, ja åt dem som 

hör till Honom.

Önskar du får en glad och trygg tanke av de orden.

Jag kan känna en slags förväntan. 

För det allra mesta känner jag mig mycket 

trött i vardagen och orkar inte hoppas eller tro.

Då… Då kan man, jag, välja vart åt jag vill 

rikta min blick och mitt hjärta. 

Önskar oss tro för och förväntan på en 

god framtid.

Kanske kan ett sätt att börja få ana och 

tro på framtiden vara att få börja försöka

att mer lära känna Guds Ande. 

Det står ju om att Anden utforskar allt,

även djupen i Gud. Ja nog kan Gud 

upplevas djup? Och ganska svår att 

förstå kanske? 

Men tänk att få leva i förväntan om

att livet nu får bli en vandring där vi

mer och mer lär känna Gud.

Följande sång har varit med flera

gånger. Det blir som när jag har 

radio. Favoriter kommer tillbaka. 

Sången visar längtan efter Guds Ande.

Tänk om Han kunde få ge oss en god

tro på framtiden?!

Vishet förkunnar vi dock bland de vuxna,
 en vishet som inte hör till den här världen
eller den här världens härskare, som går
mot sin undergång. Nej, vi förkunnar
Guds hemliga och fördolda vishet, som
Gud från evighet har bestämt ska bli till
härlighet för oss. Den visheten har ingen
av den här världens härskare känt. Hade de
känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens
Herre.
1 Kor.2:6-8

Paulus kan verkligen vara svår att förstå.
Även om jag bara citerade tre verser känns
det ganska omöjligt.

Jag rycker loss en liten del. En som jag
skulle vilja vara med och få göra.

vi förkunnar Guds hemliga och fördolda
vishet,

Det känns som en dyrbar skatt för mig.
Och tänk att den är bestämd till att bli
till härlighet för oss.

Då när du och jag ännu mer får upptäcka
och se Guds vishet. Då finner vi härlighet.

Jag kan roa mig med att se på synonymer
ibland. Den här sidan använde jag. Om du
vill kan du få följa med på en slags ord-resa.

Jag började med ordet fördold. Guds fördolda
vishet som vi kan få förkunna.

Något hemligt och förborgat. Det har
vi tillträde till genom Jesus. Och det kan vi
förkunna.

Sen tittade jag på vad det skulle kunna
vara för annat ord när något är förborgat.

Dold, hemlig, undangömd, latent, obegriplig
och mystisk.

Ena stunden kunde jag se hur det var ord
som kunde beskriva min Gud.

Ja för kanske kan det vara så att Han en
hel del upplevs som dold ibland. Men
ändå inte. Du kommer ju att när du frågar
efter Honom få finna Honom.

Ni skall söka mig, och ni skall också finna
mig om ni söker mig av hela ert hjärta.
Jer.29:13

Gud kan vara obegriplig ibland. Vi kan inte
förstå allt som händer.  

Jag tänker att vi gärna kan låta Gud vara mystisk.
Det finns alltid mer att upptäcka hos Honom.
Låt dig vara ”inte klar”.

Den andra stunden började jag tänka på
orden som ord för den, kanske mig, som
vill vara med och vara en av dem som
förkunnar Guds hemliga och fördolda
vishet.

Det var när jag tittade på ord för latent
som jag insåg att ord-resan behövde ta slut.

Ord för latent var, och du skulle kunna
tänka att det handlar om Guds fördolda
vishet eller kanske också lite om dig som
människa, dold, förborgad, slumrande,
inneboende, potentiell, möjlig.

Tänk att få ta med sig när man vill förkunna
Guds fördolda vishet att det hos oss är något
som alltid finns där, är möjligt och faktiskt
potentiellt.

Vi skulle bara ana. Ana skatten vi har
hos Gud. Den fördolda skatten.  

Jag håller mig till att skriva om några
enstaka verser åt gången. Det gör att
det tar längre tid, men det gör också
att någon enstaka innebörd blir tydlig.

Hoppas i alla fall. Paulus berättar om
sitt besök. Och om sin önskan, längtan.

När jag kom till er, bröder, var det inte
med stor vältalighet eller vishet som jag
predikade Guds hemlighet för er.
Jag hade nämligen bestämt mig för att
inte veta av något annat hos er än Jesus Kristus
och Honom som korsfäst. Svag, rädd och mycket
orolig kom jag till er. Mitt tal och min predikan
kom inte med övertygande visdomsord utan med
bevisning i Ande och kraft. Er tro skulle inte bygga
på människors visdom utan på Guds kraft.
1 Kor.2:1-5

Paulus var svag, rädd och orolig. Han som
ju visste att han var rik genom Jesus.

I Honom har ni blivit rika på allt, på allt tal
och all insikt, eftersom vittnesbördet om Kristus
har fått stadigt fäste hos er.
1 Kor.1:5-6

Inlägget om att vara rik.

Ändå. Ja ändå och för att han visste
att det var i svagheten som han blev
stark. Han slutade aldrig förstå sitt
behov av Gud. Så tänker jag i alla fall.

Jag vill aldrig sluta förstå behovet.

Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa 

på världens sätt, inte många var mäktiga, inte många förnäma. 

Nej, det som för världen var dåraktigt utvalde Gud för att 

förödmjuka de visa, och det som för världen var svagt utvalde 

Gud för att förödmjuka det starka, och det som för världen var 

obetydligt och föraktat och inte fanns till, det utvalde Gud för 

att tillintetgöra det som fanns till, för att ingen människa ska 

berömma sig inför Gud . Tack vare honom är ni i Kristus Jesus. 

För oss har han blivit vishet från Gud, rättfärdighet, helgelse 

och återlösning, för att det ska bli som det står skrivet: 

Den som berömmer sig ska berömma sig av Herren .

1 Kor.1:26-31 

Paulus skriver om bröder, men likaväl kan orden

få handla om dig som är kvinna. 

I alla fall… nog kan man känna sig svag och det 

är ju egentligen det bästa. När jag är svag inser 

jag mitt behov. 

När jag läste texten var det som att jag kände 

det som att jag fortfarande nästan på var på

”fel” sida tröskeln. Att jag inte hade kommit 

över än… Inte så mycket fått pröva de stapplande

stegen. Ja för de är en gåva. Kanske saknar jag att 

pröva svagheten? 

Oj nu gick jag kanske över ”personlighetsgränsen”.

Det blir nog bättre sen. Önskar. Behöver mer lära 

mig att vara tacksam för det som är nu. Men jag

ser fram emot färden. Hoppas ha blicken riktad

mot min Jesus då.