När vi nu har förklarats rättfärdiga av tro, 

har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. 

Genom honom har vi också tillträde till den nåd som 

vi nu står i.

Rom.5:1-2

Kan hända var det förra veckan som jag skrev

om detta att fokusera på en enda mening.

Det blev lite mer nu för Jesus skulle va med.

Att få frid genom Jesus. 

Tänk inte så mycket att det ”är samma”. Jag är 

en av dem som ännu mer behöver göra det tydligt

att det är Jesus vi behöver. Genom Honom har 

vi frid med Gud (kan ana att det blir snurrigt i 

tanken, det blir det för mig).

Och samtidigt ja, är Gud Fader, Gud Sonen

och Gud Den Helige Ande en.

Kan det inte få vara så att man försöker lära

känna även det, den, som känns ny för en?

Det var ett uttryck jag tänkte på när jag läste,

att stå i nåden. Vi står i nåden genom Jesus. 

Stå… Synonymer?

Just till ordet fick jag inte tips om synonym.

Däremot kommer jag ändå dela några av 

orden som de (Synonymsidan) tyckte 

hängde ihop. Den jag använde länkas till

ovan. Därifrån kom tankar.

Att våga. Att vara varaktig. Att sitta samman av.

Att genomlida. Att visa motstånd.

Det var de orden jag valde. Var och ett skulle 

nästan på kunna bli en blogg…

Ja att stå i nåden kan nog handla en hel del

om att våga. Att våga vara i behov av nåden.

Att stå i nåden är också något som är

varaktigt. Det som Jesus gjorde gällde

igår, gäller nu och kommer att gälla 

imorgon. Nåden är varaktig. Vi kan 

alltid få stå i nåden. 

Bestå - att sitta samman av. Ja, jag sitter

samman av att Jesu nåd finns och jag får

stå på den. Jag blir hel.

Att stå kan också vara att genomlida. Att 

utstå allt möjligt dumt. När det där dumma

händer önskar jag oss hela tiden stå kvar 

i nåden. Stå kvar i Jesus. Han som är 

varaktig. Han som inte försvinner.

Motstånd, ovilja, var ett ord. Ja, jag hoppas

att jag alltid på något sätt kan se klart,

så jag ser när det är något som inte är

rätt. Och göra motstånd mot det som inte

har med Jesus att göra. Jag vill stå i Hans

nåd.

Det blev ord om att stå i nåden. Att våga

ställa sig där. Att lita på att nåden finns

för oss hela tiden. Att få bli hel i nåden.

När svårigheter kommer önskar jag oss 

orka stå kvar. Ge aldrig upp nåden. 

Det sista jag skrev handlade om att

visa motstånd. Vi gör det inte själva,

men när vi står i nåden kanske vi får

ögon att se klart med?

Tack att du läste!

Jag har läst hela kapitlet. En mycket klok kvinna

uppmuntrade mig en gång till att välja ut en enda 

vers och fokusera på den, fundera på den…

Gud som ger liv åt de döda och kallar på det som 

inte är till som om det var till. 

Rom.4:17

Vet du vad… Jag kan då och då få för mig att 

jag är en av dem som inte är till.

Ja, det låter hemskt, men så kan man, kan jag,

känna lite som ibland.

Kom att tänka på när Micke och jag var i

affären för många år sen. Du vet hur försäljaren

snart brukar komma fram till kunden? 

Men ingen kom. Vi, jag, kände oss osynliga.

Det kändes inte alls som en bra känsla. Känns

inte bra om någon skulle känna så.

Ibland.

Ja ibland kan man få för sig att helst av 

allt vilja gömma sig lite. Ligga under täcket.

När de stunderna kommer kan jag aldrig

tänka det som att vår Gud drar oss fram

och tvingar oss göra något vi inte klarar.

Däremot. 

Tror du inte att det kan vara så att Gud

lockar oss till att pröva? Lockar oss för

Han vet att det finns så mycket av liv 

och goda egenskaper hos oss. 

”Paulus är ganska svår. Tar nya tag i kapitel tre.”

Så var avslutningen i det jag skrev om

kapitel två…

Ja Paulus är verkligen svår. Jättesvår.

Ska försöka lite. Det här förstår jag:

Han talar om rättfärdighet genom tro

på Jesus. Aldrig rättfärdig genom någon

gärning. Rättfärdig - att vara fri från synd. 

När han talar om lag är den en slags hjälp

för oss att se att vi ju inte klarar att leva

upp till vår plats nära Gud. Det var då som

Jesus kom hit och öppnade vägen för dig 

och mig.

Visst är det ganska skönt att det står om

nådastol? 

På en stol finns vila. Genom Jesus finns

vila. 

För länge sedan hörde jag en predikan 

om just stol och fyra ben.

B - bön

B - bibel

De två innan är jag säker på var med.

Kanske också:

B - brödsbrytelse (nattvarden)

B - brödragemenskap

Tänk att få ha att bygga på i livet. Att

sitta på. Att vila tryggt på.

Vila tryggt på att vi kan få be och läsa

i Bibeln. Vila tryggt på att vi har gemenskap.

Vila tryggt på att vi får delta i nattvard. 

Här följer några av verserna Paulus

skrivit:

Men nu har det uppenbarats en rättfärdighet 

från Gud utan lag, en som lagen och profeterna 

vittnar om, en rättfärdighet från Gud genom tro 

på Jesus Kristus för alla som tror. Här finns ingen 

skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten 

från Gud, och de förklaras rättfärdiga som en gåva, 

av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. 

Honom har Gud ställt fram som en nådastol genom 

tron på hans blod. Så ville han visa sin rättfärdighet , 

eftersom han i sitt tålamod hade lämnat de tidigare 

begångna synderna ostraffade. I den tid som nu är 

ville han visa sin rättfärdighet: att han både är 

rättfärdig och förklarar den rättfärdig som tror 

på Jesus.

Rom.3:21-26

När jag läste Romarbrevet 2 kunde jag känna mig

träffad. 

Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är 

som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig 

själv, eftersom du som dömer handlar på samma sätt. 

Rom.2:1

Du kallar dig jude och har din trygghet i lagen och 

din stolthet i Gud. Du känner hans vilja och kan 

avgöra vad som är rätt, eftersom du är undervisad av 

lagen. Du ser dig som en vägledare för blinda, ett ljus 

för dem som vandrar i mörker, en uppfostrare för 

oförnuftiga och en lärare för omogna, eftersom du 

har kunskapen och sanningen formulerad i lagen.

Du som undervisar andra, du lär inte dig själv. 

Du som predikar att man inte ska stjäla, du stjäl. 

Du som säger att man inte ska begå äktenskapsbrott, 

du begår äktenskapsbrott. Du som avskyr avgudarna, 

du plundrar templen . 

Rom.2:17-22

Det var främst en av meningarna jag tänkte på. 

Du som undervisar andra, du lär inte dig själv. 

Hänger meningen kanske lite ihop med tanken 

på att inte döma? 

Ja när jag ”skäller” och säger att vi inte ska

döma varandra, så kanske det störst felet är

att fortsätta döma sig själv? 

Ja du är utan ursäkt när du dömer dig själv,

för du vet om Guds stora oändliga kärlek. 

Önskar oss kunna vila i kärleken. 

Paulus är ganska svår. Tar nya tag i kapitel tre. 

Visst vore det alldeles naturligt och 

bra om bara människor kunde förstå?

Undrar tro om det inte är så att de allra

flesta människor någon gång har suckat

eller bett till en gud som kanske kanske

skulle finnas?

Ända från världens skapelse syns och 

uppfattas Hans osynliga egenskaper, 

Hans eviga makt och gudomliga natur, 

genom de verk Han har skapat.

Rom.1:20

Önskar dig och mig, gärna dig, att se

och upptäcka hur Gud är synlig för dig 

på så många olika sätt. 

Därför är de utan ursäkt.

Fortsätter Paulus. 

Därför är de utan ursäkt. Trots att de kände 

till Gud prisade de Honom inte som Gud eller 

tackade Honom, utan de förblindades av sina 

falska föreställningar så att mörkret sänkte sig 

över deras oförståndiga hjärtan. De påstod 

att de var visa, men de blev dårar och bytte 

ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder 

av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur 

och kräldjur.

Rom.1:20b-23

De bytte ut Guds sanning mot lögnen och 

dyrkade och tjänade det skapade i stället 

för Skaparen, Han som är välsignad i 

evighet. Amen.

Rom.1:25

Paulus skriver sedan också om man man, 

kvinna kvinna. Jag har verkligen svårt 

med orden om att Gud utlämnade dem.

Å andra sidan… Det var människan 

som först hade ett val, hon kunde se

spår från Gud, men valde bort Gud. 

Kan man tänka så? Vi har ett val. Du 

har ett och jag har ett. 

Paulus skriver om att inte sätta värde 

på. De satte inte värde på kunskapen 

om Gud. 

Därför blev det så tokigt.

Och eftersom de inte satte värde på 

kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem 

åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde 

sådant som inte får göras. De har blivit 

fyllda av all slags orättfärdighet, ondska, 

girighet och elakhet, de är fulla av avund, 

mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. 

De skvallrar och förtalar, de hatar Gud 

och brukar våld. De skrävlar och skryter, 

de är påhittiga i det onda och olydiga mot 

sina föräldrar, vettlösa, trolösa, kärlekslösa 

och hjärtlösa.

Rom.1:28-31

Jag har läst i Esra parallellt med Romarbrevet.

Jag läste om hur Esra kände sorg och 

bad om Guds förbarmande för sig och 

för folket. 

Ja Gud står med kärlek till dig och mig,

men hela världen har hamnat så fel. Vi 

har vänt oss bort. 

Och jag börjar tänka på hur det kan 

vara i mitt eget liv. Har jag nöd? 

De känner mycket väl till Guds rättvisa dom, 

att de som handlar så förtjänar döden. Ändå

gör de sådant, och de samtycker dessutom 

till att andra gör det.

Rom.1:32

Paulus skriver, som jag tänker till människor 

han tidigare mött. Han ville gärna komma 

tillsammans med dem igen. 

När jag läser texten tänker jag på ansvar. Ja

vi har ett ansvar för oss själva och minst lika 

mycket för andra. 

Kanske har du någon människa du tänker 

särskilt på? Någon att uppmuntra. Ta vara 

på ditt ansvar. Både du och hon/han kommer

säkert bli styrkta. 

Paulus skriver om att ”skörda frukt”. Undrar

vad det var han tänkte på?

Tidigare hade han skrivit om att han önskade

att de tillsammans, han och de, skulle bli 

uppmuntrade. 

Så det där att ”skörda frukt” borde vara något

de gör tillsammans. Tider när de upptäcker Gud

tillsammans. Då tänker jag att de skördar. 

Återigen… tänk att få ha människor runt sig

och med sig som man tillsammans kan upptäcka 

och lära mer av Gud, om Gud, med Gud. 

Det är värt att längta efter och arbeta för. 

Bröder , jag vill att ni ska veta att jag många 

gånger har bestämt mig för att komma till er 

och skörda någon frukt bland er liksom bland 

andra folk.

Rom.1:13 

”Andra folk” - är det kanske du och jag som

räknas? 

Det som hände för länge sen, det som var med

Jesus är likaväl tänkt för oss nu. För dig nu och

för mig nu. Där önskar jag vara med. 

Och det är inget att behöva känna skam för.

Istället kan man få känna sig stolt. 

Jag skäms inte för evangeliet. Det är en 

Guds kraft till frälsning för var och en 

som tror.

Rom.1:16

När jag skriver mina små texter tänker jag

att det jag ska ta ett kapitel åt gången. Eller

några verser. Till och med 32 tänkte jag, 

men det blir bara till och med 16. 

Visst är det nog jättedumt den där känslan

att inte känna sig fri? Att ha ”lagar och regler”

att följa. Som gör att jag stannar innan jag är

klar… För det får ju inte vara för långt.

Nu ska jag försöka ge mig in på kapitel ett.

Ja det var Paulus som skrev. Han hälsade med

en önskan om nåd och frid. Tänk att få hälsa

varandra med frid. 

När jag var barn var det så farbröderna hemma

i kyrkan sa till varandra.

-Frid. 

-Frid.

Som barn kanske jag inte riktigt förstod värdet

i hälsningen. Nu anar jag mer.

De önskade varandra gott och de lät sig visa det

också.

Nåd vare med er och frid från Gud vår Far 

och Herren Jesus Kristus.

Rom.1:7

Ja det blir nog så att jag sakta vandrar fram i

kapitlet. Jag har blivit van att gå sakta.

Först och främst tackar jag min Gud genom 

Jesus Kristus för er alla, eftersom man i hela 

världen talar om er tro. 

Rom.1:8

Ja vi ska tacka för varandra. Önskar oss kunna

tacka, och vilja tacka. 

Jag börjar också tänka på ”rykte”. Hur talar 

eller tänker människor om dig eller mig. Hur

önskar vi de ska tänka?

Vad är vi villiga att göra för att de ska tala så

som vi önskar eller hoppas?

Jag tar ett kliv till vers elva och tolv. Tidigare 

har det handlat om hur vi gärna behöver och 

får be för varandra. Paulus skriver om hur han

nämner. Skulle gärna tänka att han nämner vid 

namn.

När du och jag ber för vänner kan vi få nämna

vid namn. 

Nu vers elva och tolv!

Jag längtar efter att få träffa er och dela med mig 

av någon andlig gåva åt er så att ni blir styrkta, 

alltså att vi tillsammans ska få hämta uppmuntran 

ur vår gemensamma tro, er och min.

Rom.1:11-12

Jag tyckte mycket om att Paulus skrev om att

tillsammans bli uppmuntrade.

Här hemma har vi en novemberkaktus. En av

grenarna bröts av. Håller som bäst på att 

försöka rädda den. 

Pyttelite kan händelsen med blomman

kanske få vara något som lär?

Jag sa för mig själv en dag att ”den blev

för stor” (så därför trillade den).

Önskar du eller jag aldrig behöver möta

någon som på något sätt gjort sig för stor

för att förstå värdet i tillsammans. 

Jag vill inte själv bli för stor.

Jag vill aldrig sluta förstå värdet i att 

få vara tillsammans. Värdet i att

tillsammans få söka uppmuntran i Gud. 

Lite saknar jag det. Får arbeta på det. 

En hel del för min egen skull, men kanske

vill du följa med i ordet.

Jag har valt Romarbrevet. Det är Paulus som

skriver. 

Kan hända är han inte alltid lätt att förstå,

men lite prövar jag.

Tänker att jag hänvisar till ett kapitel åt

gången. Kanske blir det någon enstaka

vers? 

Börjar med ettan. 

Jag anar att jag misslyckas… tänk vad

tråkigt att nästan på känna misslyckande

innan man börjat. 

Det handlar om att jag ser att ordet jag

läser har så mycket av tankar i sig. Tankar

jag nog kommer vilja dela. Så här är det

ett ganska ok misslyckande.

Från en sida kunde jag hämta information 

om Paulus resor. Och om hur han hade det.

Paulus resor

Rom Paulus predikade här i två år under husarrest 

(Apg 28:16–31). Han skrev också epistlar, eller brev, 

till efesierna, filipperna och kolosserna och till Timoteus 

och Filemon medan han hölls fången i Rom.

Vilken omsorg Paulus hade för människor

han mött. Han längtade att se dem. Det får

du troligen läsa om senare.

Jag kan tänka lite ”wow” när jag läser om att

Paulus predikade när han var i husarrest.

Det är verkligen så att det inte finns något 

som kan stänga inne Guds ord. Om vi så

är i någon slags husarrest. 

Jag kom aldrig in i kapitel ett. Började 

mest bara tänka på kraften i Guds ord. 

Som når över alla gränser. Kanske når 

det till dig?! 

Jesu kärlek. Guds nåd. Som jag vill 

”ropa” ut till dig härifrån. 

Paulus börjar förresten med att presentera 

sig. Det är bra med presentation. 

Jag har haft jullov en del, men nu hoppas

jag vara tillbaka. Ulrika Vattenslangen

Gustavsson som gärna påminner dig om

Guds kärlek till dig.