Förra veckan… läste vi om hur Jakob

uppmuntrade till att vara snar att höra

och vara sen till vrede.

Jag själv skrev så här:

”Ge dig själv tid att lyssna. Jag ska 

själv leva i tid att lyssna. Ge dig själv 

också tid att slippa oro eller ilska. 

Så som det går.”

Märker ni nog att jag mycket grundligt

försöker förstå och få sammanhang? :)

Därför går det mycket långsamt…

Jakob var rädd om oss. Det fanns en

tanke bakom hans ord.

 Ty en mans vrede åstadkommer inte 

det som är rätt inför Gud. Lägg därför 

bort all orenhet och all ondska och ta 

ödmjukt emot ordet, som är inplanterat 

i er och som har makt att frälsa era själar.

Jak.1:20-21

Jag kan mycket väl tänka mig in i att

orden också är Guds ord till dig och mig.

Gud är rädd om oss. Han vet att vrede 

gör oss illa. Oss själva och även 

människor runt omkring.

Därför ska vi lägga bort vrede. Låta

oss lägga bort. Ja för jag tror på att

vi kan be Gud om hjälp att lägga

bort. 

Om du vill kan du även få läsa om

inplanterat ord. 

Jag sökte på synonym till inplanterat.

Fann inte, men trots allt blev jag

glad och tacksam.

Tänk att få ha ordet inplanterat.

Vi har en cyklamen hemma. Varje

morgon ger jag den lite vatten.

De sa 1/2 dl. Det får hon.

Jag börjar tänka på att ta hand

om det inplanterade ordet. Det 

är ett ansvar.

Ta hand om ordet du får! Har fått.

En människa skall vara snar att höra och sen att tala
och sen till vrede.
Jak.1.19

Den här versen klippte jag ut ”igår”. Nu dagen efter
ska jag försöka skriva om den…

Jakob var den där mannen som inte presenterade
sig så tydligt. Hans budskap var det viktiga.

Dessutom, när han skriver får han in så mycket
i några få ord. Därför kan han vara ganska svår
att förstå tänker jag. Eller också kan man tänka
att man på något sätt vill ”suga åt sig av varje ord”.
Försöka komma ihåg.

Står det inte någonstans om hur vi kan ha den
längtan när det gäller relationen med Gud?

Via Folkbibeln kan man söka sig fram till
ord. Pröva gärna någon gång!

Som hjorten trängtar efter vattenbäckar,
så längtar min själ efter dig, o Gud.
Ps.42:2

Det var inte denna jag tänkte på tror jag,
men en god vers. Du och jag är på rätt
plats när vi riktar in oss på att höra från
Gud. Riktar in oss på att ”suga till oss”.

Ibland kan det hända att det bara blir
”en liten droppe”, men oh så viktig.

Ge dig själv tid att lyssna. Jag ska
själv leva i tid att lyssna.

Ge dig själv också tid att slippa oro
eller ilska. Så som det går.

Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan 

och kommer ner från ljusens Fader, hos vilken ingen 

förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker.

Jak.1:17

Jag önskar ta dig med att ha tanken i bakgrunden att

Gud aldrig förändras. Ljusens Fader. 

Jakob har tidigare skrivit om prövningar. Att vi till 

och med ska räkna det som glädje när de kommer.

”Räkna det som den största glädje, mina bröder, 

när ni råkar ut för alla slags prövningar. 

(Jak.1:2)”

Det är verkligen ett mycket svårt ord att försöka

ta till sig. Vara glad när allt verkar gå dåligt?

Då kanske vers 17 kan hjälpa oss att rikta blicken 

mot det som ändå är gott. Det som finns kvar.

Det som är stadigt. Gud som är stadig och som

alltid finns kvar. 

Och kanske ska vi också mer börja se gott som 

finns runt oss?! Gåvor som Gud gett och ger

och kommer att ge.

För att vi vet att Gud är med nu och alltid 

kommer vara med kan vi möta det som väntar 

i framtiden.  

En enda vers igen, men så blev det… 

Kanske annorlunda senare.

Salig är den som håller ut i prövningen, ty när han
har bestått sitt prov skall han få livets krona, som 

Gud har lovat dem som älskar Honom. Ingen som 

frestas skall säga: "Det är Gud som frestar mig." 

Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte 

heller någon. Var och en som frestas, dras och 

lockas av sitt eget begär. När så begäret har 

blivit havande föder det synd, och när synden 

är fullmogen föder den död. Bedra inte er själva, 

mina älskade bröder.

Jak.1:12-16

Jag försöker mig på att ta några fler verser.

Men du märker nog att Jakob får in så mycket

i några få ord.

Kommer ihåg att jag tänkte i början på att ju

Jakob inte presenterade sig så tydligt. Han var

mer angelägen om att budskapet skulle få komma

fram. 

Jakob skriver till dem som prövades, till oss

som prövas. 

Om igen skriver han om att hålla ut i prövningen. 

Jag börjar tänka på att på något sätt bli 

medveten om prövningen? Att sätta ord

på det som är prövning.

Prövning för dig eller prövning för mig.

Känner igen tanken på att prövning är olika.

Det jag upplever som prövning upplever 

du kanske som lätt. Eller tvärtom. 

Vi sätter ord på… Och vi vänder oss gärna

till Gud i tider av prövning tänker jag. Han 

finns hos oss. 

När du och jag satt ord på det som vi

upplever som prövning kanske vi ska 

börja tacka för det som kommer? Det 

där om ”livets krona”. 

Tacka innan vi sett. Jag förstår, vet,

att det inte alls är så lätt. Men tänk 

om vi mer kunde få känna oss tacksamma. 

Önskar. 

Jag inser att det nog inte kommer att

fungera att skriva om verserna jag tänkte. 

Hoppas i alla fall du fick med dig att Gud

aldrig aldrig sänder någon frestelse. Eller

sänder någon prövning. 

Ibland tillåter Han, men under de tiderna

ger Han kraft att orka igenom. Det vill jag

gärna önska dig och mig.

Och när du och jag ser någon slags frestelse

önskar jag oss mod att stå emot. Vilja att

stå emot. Förstånd att stå emot. 

En liten bit till kom vi på första kapitlet 

i Jakobs brev. 

En ringa broder skall berömma sig av sin höghet, 

och en rik av sin ringhet. 

Jak.1:9-10a

Jag står kvar vid att läsa mycket mycket långsamt.

I alla fall låta oss långsamt fundera över ord som

Jakob skrev. Därför blir det bara någon enstaka 

vers. Kanske hoppar över någon senare.

Jag funderar… Först tänkte jag att det nog 

blev så att jag började tänka att jag var en av 

dem. Den ringa. 

Ja då skulle jag berömma mig och vara glad

över det som jag kanske inte ännu ser. 

Högheten och rikedomen jag har. Fastän jag 

kanske bara anar det.

Kanske ska du mer börja förstå och se det

goda som ju finns i ditt liv? Kanske ser du 

inte det ännu, och ibland kanske det kan 

få innebära att få be till Gud om öppnade 

ögon att se hur rik man är? Rik för vi har

Jesus. Jag stämmer gärna in i en sådan 

bön!

Sen gick jag över till att vara den rike 

som berömmer sig av sin ringhet. 

Kommer ihåg en sång som jag sjöng

i ungdomskören (ett tag sen), om att 

vara ”fattig i anden”. 

Ja vi är de rika för vi har Jesus. Vi får 

fritt be till Honom. Jag kan skriva om

Honom. Jag har hört och jag hör om

Honom. 

Det finns mycket vi tar för givet,

och tänker som självklart. Kanske 

är det en slags fara i det? 

Det är när du och jag förstår behovet 

av Gud som vi på riktigt blir rika tänker

jag. Behovet av Fadern, Sonen och 

Den Helige Ande. 

Sluta aldrig vara beroende! Det är 

även det en tanke och bön jag stämmer in i!

Vi har läst i Jakobs brev om att förvänta 

sig från Gud.

Det handlade om när man kände att man

brast i visdom. Då kunde man be till Gud

och förvänta sig svar. 

Så kommer några verser efter löftet. Verser

som lite kan skapa oro och röra till.  

Men han skall be i tro utan att tvivla. Ty den 

som tvivlar liknar havets våg, som drivs och 

piskas av vinden. En sådan människa skall 

inte tänka att hon kan få något av Herren, 

splittrad som hon är och ostadig på alla 

sina vägar.

Jak.1:6-8

Mitt lilla svar till dig och mig är att vid

tillfällen av känsla av tvivel, ja för de 

kommer, är kanske nära hela tiden, att 

vid de tillfällen av tvivlen så gott det 

går försöka hålla fast vid Guds löften.

Genast ropade barnets far: "Jag tror. 

Hjälp min otro!”

Mark.9:24 (Mannen ropade till Jesus.)

Jag tror inte att vi ska låtsas som om

vi är stora och starka och aldrig tvivlar.

Då blir det inte äkta. 

För mig handlar det mycket om att 

jag inte än tycker mig ha sett det som

Gud har lovat mig. Jag är Hans barn,

och är tacksam att jag får vara kvar,

men ibland, då och då, kan jag tvivla

på den där tanken Gud talat om. 

Kanske kommer du eller jag till och 

med att på något sätt utmana Gud?

Jag berättar säkert om det skulle vara 

något. Hoppas jag kommer ihåg. 

Jag funderar på det där med ”splittrad”.

Jag ska försöka vara hel så mycket det 

går. Samtidigt som jag kan försöka att

utmana Jesus så kommer jag också 

försöka att utmana mig. 

PS. Jag skriver det här ett tag innan

det kommer på bloggen. Kanske vågar,

kommer jag ihåg, att skriva utmaningen

i min egna dagbok?

Önskar oss lycka att be frimodigt till Gud.

Be till Jesus och be till Den Helige Ande.

En vers. Fortfarande första kapitlet på Jakobs 

brev. Det som kanske kan få ge oss skydd?

Då när vi står i prövningar av olika slag kan

orden gärna får ge oss vägledning. 

Unna dig att läsa Bibeln långsamt. Kanske 

en vers i taget. Stanna upp och fundera. 

Idag tog jag vers fem. 

Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, 

som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han 

skall få den. 

Jak.1:5

Vi behöver mer förstå Guds goda hjärta 

till oss. I alla fall jag. 

Hur Gud står där alldeles nära. Här alldeles

nära. 

Jag tänker på hur jag tror Gud längtar efter

att vi ska öppna upp för Honom. Jesus längtar.

Det står om att Gud ger utan förebråelser.

Vi (jag) har så lätt att klandra oss och ogilla 

oss. Få för oss att tycka att vi inte duger 

eller räcker till. 

Vi behöver mer mod att tro på orden som

står, ta till oss löftena. 

Jag tänker på att vi till och med kan få

be om hjälp när vi känner otro. 

Genast ropade barnets far: "Jag tror. 

Hjälp min otro!”

Mark.9:24 (Mannen ropade till Jesus.)

Jag önskar dig tro på att Gud vill 

hjälpa dig. Jag önskar dig få förstå 

att Gud har ett gott hjärta för dig. 

Han har goda tankar. 

När vi känner att vi brister i visdom

är Gud där och redo att hjälpa oss.

Jag önskar oss få känna ro. 

Var med i bön om du vill.

Nu kommer utmaningen… Hur ska man 

kunna glädjas åt prövningar som Jakob 

skriver? 

De Jakob skriver till var just i prövning.

Församlingen levde i förskingring. 

Hälsning

Från Jakob, Guds och Herren Jesu Kristi tjänare, 

till de tolv stammarna i förskingringen.

Glädje i prövningen

Räkna det som den största glädje, mina bröder, 

när ni råkar ut för alla slags prövningar. Ni vet 

ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen 

er uthålliga. 

Jak.1:1-3

Nu flyttar vi tanken så att den hamnar 

hos just dig och mig. 

Att uppleva prövning är så olika för oss.

Det jag upplever som prövning kanske 

inte alls är en prövning för dig. 

För mig riktar jag på något sätt tankarna

till att jag kanske prövas i det som har 

med Gud, Jesus, Den Helige Ande, livet

och kallelse att göra. 

För någon kan det mest vara kroppen.

Det blir ganska tydligt för mig att det 

där ovan också hänger ihop med hur 

det står till med kroppen. Vad gäller

mig. Klarar inte så mycket jag vill.

Jag kom att tänka på ett klipp som

jag lade ut för ett tag sen. Kanske 

handlar det om, mycket när 

prövningen inte är så kroppslig men 

andlig och själslig, att försöka lämna? 

Ja lämna det som inte är bra för 

oss. Försöka att mer fokusera på 

det goda som finns i livet. Jag 

behöver lära mig.

Jag börjar även tänka på brev

och samtal till och med Gud. 

Brevet eller samtalet som du och 

jag har med Gud är något mellan 

bara dig och Gud, mig och Gud. 

Jag vet att Han lyssnar. Jag vet att

Han förstår och har tid för oss. 

Gud vårdar sig om oss. 

Problem med kroppen kan också

vara en stor stor prövning för oss. 

Jag läser om och jag hör om 

vänner som har mycket av smärta. 

Lämnar inte tanken, utan återkommer

i morgon.