Det som kunde verka så lugnt och bra,

var inte helt och hållet bra.

Jag tyckte om att läsa att alla fick vara 

med på arbetet. Även nära mitt över sitt

hus.

Kapitel fem verkar handla en hel del om

stridigheter. Då när man pekade och tyckte

”grannen” hade gjort fel. 

Så står Nehemja där och får höra ”klaget”.

Jag blev mycket upprörd när jag hörde 

vad de sade och hur de klagade. 

Nehemja 5:6

Det var nog en jobbig period. Jag förstår

det som att det nästan på var bröderna, alltså

folket som hörde ihop, som bråkade.

Nehemja lämnade dem inte och lät saken 

bara vara. Det står om att han överlade med

sig själv. Han funderade.

Jag sade: "Det ni gör är inte rätt. 

Borde ni inte vandra i fruktan för vår Gud, 

så att våra fiender, hednafolken, inte får orsak 

att håna oss?

Nehemja 5:9

När jag först läste och skrev trodde jag inte

texten skulle bli särskilt lång. Men ändå.

Om vi går till vår egen tid. Tror ni inte 

att det bara blir till en slags ”onytta” när

kristna bråkar med varandra, säger som 

att ”min tro är bättre än din, så jag är här”.

Jag kommer vara, är en av dem som behöver

be om förlåtelse när jag gör skillnad på tro.

Å ena sidan gör jag ofta min egen tro för 

liten och å andra sidan kanske jag tänker

för liten tro om andra. Dumma mig.

Jag tycker om att läsa om Nehemja, men

nu på slutet av kapitel fem blir han lite som

”självgod”. Ja, då som han berättar om allt

det bra han gjort. 

Tänk, min Gud, på allt vad jag har gjort för 

detta folk och räkna mig det till godo.

Nehemja 5:19

Eftersom jag kanske kommer träffa Nehemja

behöver jag ju skriva att jag tycker hans arbete

var fint och att jag lärt mig saker, men nu ville

jag helst bara skriva till dig som kanske råkat

träffa på ”självgoda kristna”. 

De som sagt till dig att det bara är de som 

gäller? Bara de duger? De har ju lagt ner

så mycket av sitt arbete. 

Då önskar jag vara en av dem som kan få

lyfta dig. Få säga till dig att du är du. Älskad.

Älskad då. Älskad nu. Älskad för alltid. 

Fjärran ifrån uppenbarade sig Herren för mig: 

"Med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter 

jag min nåd förbliva över dig.

Jer.31:3

Nehemja. Han som skulle bygga upp muren. 

Han som kände för situationen han var i. Han

som bad och som ville hjälpa. Och som såg att 

alla kunde få vara med i arbetet.

Kanske kommer du ihåg uttrycket ”mitt emot

sitt eget hus”? Tänk att alldeles nära får vi vara 

med och arbeta på ”muren”. Den som kan få

vara med och ge skydd och den som kan hjälpa

till att få känna sig hemma. 

Men det är inte alltid lätt. Man kan uppleva hån.

”Ja, den där Jesus Han är väl inget. Den lilla

tro du har kommer lätt rivas ner…”

Svårigheter vid bygget

När Sanballat hörde att vi höll på att bygga upp muren, 

blev han förbittrad och mycket rasande. Han hånade 

judarna och sade till sina bröder och till Samariens 

krigsfolk: "Vad är det dessa eländiga judar gör? 

Skall de få hålla på så där? Skall de få offra? 

Skall de en dag få arbetet färdigt? Skall de kunna 

ge liv åt stenarna i grushögarna där de ligger förbrända?"  

Ammoniten Tobia, som stod bredvid honom, sade: 

"Låt dem bygga. Om det så bara är en räv som 

hoppar upp på deras stenmur kommer han att 

riva ner den.”

Neh.4:1-3

Men då säger jag, och jag önskar få säga dig.

Det kommer aldrig aldrig rivas.

Jag är numera 43 år. Jag är fortfarande en kristen.

Jag tror på att Jesus finns för dig och mig.

Ja, det är så att jag inte alltid förstår det 

som händer i livet, men jag behöver inte 

sluta tro. Jag kan inte sluta tro. 

för Han ska befalla sina änglar

att bevara dig på alla dina vägar.

Ps.91:11

Bekymra er inte för något, utan låt 

Gud få veta alla era önskningar genom 

bön och åkallan med tacksägelse. 

Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, 

bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.

 Fil.4:6-7

Ingen ska låta dig tro att din tro inte betyder.

Den kan inte rivas ner.

Tillbaka till Nehemja. De började arbeta.

Det står om att de arbetade helhjärtat.

Ja, det är du och jag värda, att få arbeta 

helhjärtat med att bygga upp. De byggde

upp muren. Jag får tänka på om det kanske

är något jag vill göra helhjärtat. Kanske är

det något du ska låta dig göra.

Jag tror på att Gud kommer bli glad när

Han hör att vi längtar arbeta helhjärtat. 

Han lyssnar på en sådan bön. Han lägger

längtan i våra hjärtan. I vår vilja. 

I Efesierbrevet står det om vår andliga

rustning. Kom att tänka på den när jag

läste Nehemja och om hur de var

beredda med svärd vid höften.

Från den dagen var hälften av mina 

tjänare upptagna med arbetet, medan 

andra hälften stod beväpnad med spjut, 

sköldar, bågar och pansar. Och hövdingarna 

stod bakom hela Juda hus. De som byggde 

på muren och de som lastade på och bar bördor 

gjorde sitt arbete med ena handen och i den andra 

höll de vapnet. De som byggde hade var och 

en svärdet bundet vid höften medan de arbetade. 

Och bredvid mig stod en basunblåsare. 

Neh.4:16-18

Nu handlar inte min lilla text om att vi 

ska strida mot varandra, men

Ibland kan det nog vara så att vi strider

för någon människa. För någon situation.

Vi strider för att vi vill vara med och 

bygga upp. Bygga upp skydd.

Jag lägger också märke till samarbete. 

Fint!

Nehemja var noga med att låta människorna

som var i arbete också veta att det inte var han

som ledde, utan det var Gud. 

Nehemja kände för situationen och han var

ödmjuk. Han visste att även det lilla betydde.

Jag sade till de förnäma männen, till föreståndarna 

och till det övriga folket: "Arbetet är stort och vidsträckt, 

och vi är spridda längs muren, långt ifrån varandra. 

Var ni än hör basunen ljuda, dit skall ni samlas till oss. 

Vår Gud skall strida för oss!" 

Neh.4:19-20

Kommer du ihåg… Att känna nöd för platsen, 

situationen man är i, att undersöka och inte 

komma med någon förutfattad mening och 

att ibland kanske vara hemlighetsfull?

Ja på det sättet att vi, både du och jag, 

har upplevelser med vår Gud som bär

oss inför framtiden. Försök hålla fast

vid dem.

Det var kortfattat om förra veckan.

Texten då slutade med hur Nehemja

gav mod genom sina ord att börja 

arbeta med att bygga upp muren. 

Bygga upp skyddet. 

Det känns viktigt att förstå att de

var flera som arbetade. Inte bara 

Nehemja. Inte ”bara någon”. Vi 

behövs alla.

I kapitel tre talas om hur det var 

många som hjälpte till. Många som

hade uppgifter.  

Jag blir glad av att läsa:

mitt emot sitt eget hus

Neh.3:10

Mitt där alldeles nära, kunde 

de också få tjäna. 

Känns som om jag skrivit om

detta tidigare, så det är troligen

något viktigt för mig?

Att det finns möjlighet alldeles nära.

Önskar oss ta till vara den

möjligheten också. Se värdet

i den.

Det var Nehemja som fick uppdrag 

att bygga upp sin stad igen. Bygga

upp och låta människorna må bra. 

En av sakerna jag tänker på när jag

läser är att Nehemja hade mycket 

av medkännande med människorna

eller kanske mer med situationen 

som var. Han såg det som var brutet,

det som hade blivit fel.

Det fanns inte längre det skydd som

behövdes.

Det hände i månaden Nisan, i Artasastas 

tjugonde regeringsår, då vin stod framför 

kungen, att jag tog vinet och gav det åt 

honom. Och jag hade aldrig tidigare visat 

mig bedrövad inför honom. Han frågade 

mig: "Varför ser du så bedrövad ut? Du är ju 

inte sjuk. Du måste ha någon hjärtesorg." 

Då blev jag mycket rädd och jag sade till 

honom: "Må konungen leva för evigt! 

Skulle jag inte se bedrövad ut, när den stad 

där mina fäders gravar finns ligger öde och 

dess portar är nerbrända?"  Kungen sade till mig: 

"Vad är det då du begär? Då bad jag till himmelens 

Gud, och svarade sedan kungen: "Om det behagar 

konungen och om din tjänare funnit nåd inför dig, 

så sänd mig till Juda, till den stad där mina fäders 

gravar finns, så att jag kan bygga upp den igen”

Neh.2:1-5

Nehemja kände sorg.

Undrar tro hur vår Herre Jesus ser på vårt

land, vår stad? Jag vet att Han är fylld av 

kärlek till oss människor, men kan det

nog vara så att situationen ofta har

blivit tokig och knäpp. Då när inte

skyddet finns. 

Vi behöver fler som är som Nehemja 

som ber och vädjar för sitt folk. Kanske

kommer det inte sluta med något synligt

resultat men ett andligt? 

Nehemja i alla fall, han kände för

situationen. Han reagerade på det

som blivit fel.

En av verserna, ja för så kan det 

vara när Bibeln läses, en av verserna 

lyste på något sätt fram. Vers 12.

Sedan steg jag upp om natten tillsammans 

med några få män, och jag hade inte talat 

om för någon vad min Gud lagt på mitt hjärta 

att göra för Jerusalem.

Neh.2:12

Jag skrev om att känna medkänsla

för situationen och reagera. 

Här är Nehemja lite mer hemlighetsfull,

eller berättar att han har varit. 

Kan det nog vara så att vi först inte

ska ”ropa ut de stora planer vi har”?

Och det är också inget fel att låta

planer ta tid. 

Vi kan få vara nöjda med det lilla. 

Jag kan. 

Om natten drog jag ut genom Dalporten 

fram mot Drakkällan och Dyngporten 

och undersökte Jerusalems murar. 

De var nerbrutna och portarna var 

förtärda av eld. 

Neh.2:13

Det har hittils blivit tre små punkte

Att gärna få känna för situationen
landet, staden är i man är i. Kanske känna nöd att be för.
För sig själv och för staden.

2. Vi behöver inte ropa ut det första

vi gör planer vi har. Låt gärna byggandet

ta tid.

3. I vers 13 tänker jag på just detta 

att låta sig undersöka. Kom aldrig med

någon slags förutfattad mening om hur 

människan eller platsen är. Nehemja

undersökte.

Nu på slutet av kapitlet gör Nehemja

det tydligt vilka tankar och planer

han har tillsammans med Gud. 

Hans ord uppmuntrar och gör att 

de blir flera som börjar arbeta 

tillsammans.

Ingen ska behöva arbeta själv.

Vi är tillsammans.

Jag talade om för dem hur min Guds goda 

hand hade varit över mig och vad kungen hade 

lovat mig. Då sade de: "Låt oss stå upp och bygga!", 

och de fattade mod för det goda verket. 

Nehemja 2:18

Nehemja började be för sig och sitt folk. Om det 

skulle bli så någon gång att du hör en människa 

som på något sätt sätter sig över dig och gör sig 

förmer och bättre känns det som något lurigt, något

inte så bra. 

Jag har läst om hur Paulus (Rom 2) skrev om att

inte döma någon annan. 

Kanske är det så att jag försöker döma denna henne

nu? Hon som sätter sig högre. 

Då gör jag fel. Bara det att vi får va vaksamma och

förstå att vi behöver varandra. 

Här är början på Nehemjas bön:

"O, Herre , himmelens Gud, du store och fruktansvärde 

Gud, du som håller fast vid förbundet och ger nåd åt 

dem som älskar dig och håller dina bud. Låt ditt öra 

lyssna och dina ögon vara öppna så att du nu hör din 

tjänares bön. Dag och natt ber jag till dig för Israels 

barn, dina tjänare, och bekänner de synder som vi, 

Israels barn, har begått mot dig. Också jag och min 

faders hus har syndat. Vi har syndat mycket mot dig 

och inte hållit fast vid de bud och stadgar och lagar 

som du gav din tjänare Mose. 

Neh.1:5-7

Gud, tack för att Du ser till Sverige. Du ser oss

och Du har gett mycket godhet. Du har bevarat

vårt land. Tack att vi får vara här. Det finns många

saker som på något sätt vänder oss bort från Dig. 

Det vill vi be om förlåtelse för. Tack för Jesus som 

har öppnat vägen till Dig. Tack Gud för Din kärlek. 

Jag ber att Du ska se till oss även i fortsättningen. 

I sin fortsatta bön påminner Nehemja Gud om 

löften Han har gett och om vad Gud sagt att

Han ska göra. 

Men tänk på det ord som du gav din tjänare Mose 

vill jag, även om ni vore fördrivna till himlens ände, 

samla er därifrån och föra er till den plats som jag 

har utvalt för att mitt namn skall bo där. 

Neh.1:8,9

Kanske är det så att man i sin bön  kan få 

påminna Gud om löften Han har gett?

Gud är inte glömsk, men ibland kanske 

vi ska göra det tydligt vad det ju är vi 

längtar efter?

Det var Nehemja 1. Om tacksamhet 

och om bön för den plats man är i, men

också om att vi gärna får påminna Gud 

om vad det är vi längtar efter. 

Det är troligt att jag kommer läsa böckerna
i följd nu. Efter Esra kommer Nehemja.

Och via wikipedia läste jag pyttelite som
start. För visst kan det få vara bra för oss,
att så som vi klarar, ta reda på lite enkel
bakgrund innan vi börjar?

Tiden är 445 f.Kr

Det verkar som om Nehemja var munskänk
åt den persiske kungen Artaxerxes 1.

Nehemja fick tillåtelse att återvända till
Jerusalem. Jag förstår det som att Israels
folk från att ha varit fångar (babyloniska?)
fått börja återvända hem.

”Men folket tvingades länge leva i armod
och beroende av främmande furstars välvilja
i landet.”

Så var det så att de var hemma, men ändå
inte helt och hållet? Vilken jättejobbig känsla.

Jag önskar oss få känna oss hemma. Känna
oss trygga där vi är.

Nehemja i alla fall… Han kom med ett
uppdrag.

”Nehemja blir den ledare, som återvänder
till Jerusalem med uppdrag av Gud och en
klar vision att återuppbygga landet och
särskilt huvudstaden. Då stadens murar
blir färdiga trots både yttre och inre
motstånd, så läggs också grunden för
folket nya självkänsla.”

Jag ser fram emot att läsa om hur det
gick för Nehemja. Kanske kan man lära
sig något om hur man kan möta och bygga
upp människor? Låta känna sig hemma?

Nu har jag läst sista kapitlet på Esra bok.

Jättekonstigt slut. 

Bland dessa fanns kvinnor som hade fött barn. 

Esra 10:44

Det hade handlat om att Israels folk hade tagit

till sig seder och bruk som egentligen inte tillhörde

dem. Kvinnorna de gift sig med (varför står det inte

om att det ju likaväl kunde varit tvärtom?) hade 

fört handlingar som inte hade med Gud att göra

till folket (så har jag tolkat). 

Det kanske handlade om något ockult? 

Ser du det oskyldiga barnet framför dig? 

Jag gör det.

Mitt där som det hade blivit tokigt och 

fel, där fanns barnen. Värda att älska. 

Värda att ta hand om. Värda. 

Tänk dig in i nutid…

Finns det du som varit glömt barn? 

Som har vuxit upp i en situation som

inte alls var bra för dig. Som har gjort

dig illa? 

Önskar då att vi kunde se oss så som vi är.

De vi är. Älskade och värda. Önskar oss se

och förstå det.

Det verkade vara så bra. De hade byggt upp

templet. Jag läste om hur Esra kände tacksamhet

för människor som var i hans närhet.

Vad fint om det fick stanna där och bara vara fint,

lugnt och stilla?

Så upptäcker Esra att allt inte står rätt till.  

När jag hörde detta, rev jag sönder min livrock 

och min kåpa och ryckte av mig hår och skägg 

och blev sittande i djup sorg. 

Esra 9:3

Nu menar jag inte att vi ska riva sönder vår

livrock, men kanske ska vi mer reagera på 

att allt inte står rätt till?  Och jag är en av 

dem som pekar på mig själv. 

Då kanske det inte är nyttigt med fint, lugnt och

stilla?

Lägg gärna märke till att Esra pratar om ”oss”.

Han pekar inte ut någon speciell, utan tar ansvar

tillsammans.

Förresten… Vi ska nog inte alls stanna kvar i

den där hemska känslan av fel. Vi behöver få

resa oss upp.  

Men när det var dags för aftonoffret, steg jag upp 

från min bedrövelse med sönderriven livrock och kåpa. 

Jag föll ner på mina knän och räckte ut mina händer 

till Herren , min Gud, och sade: "Min Gud, jag skäms 

och blygs för att upplyfta mitt ansikte till dig, min Gud, 

för våra missgärningar har växt oss över huvudet, och 

vår skuld är så stor att den når upp till himlen. 

 Esra.9:5-6

Verserna åtta och nio är nästan som på ord om 

frälsning och räddning. 

Jag sa på en liten video att vi är valda av Gud. 

Ja Jesus har en tanke för dig och mig. Han överger

aldrig dig eller mig. Önskar oss finna andrum. 

Önskar oss finna en skyddad plats. 

Men nu har Herren , vår Gud, bevisat oss ett litet 

ögonblick av nåd. Han har låtit en räddad skara 

bli kvar av oss och gett oss fotfäste på sin heliga 

plats, för att han, vår Gud, skulle låta ljus 

gå upp för våra ögon och ge oss andrum i vårt slaveri. 

Ty slavar är vi. Men i vårt slaveri har vår Gud inte 

övergett oss utan låtit oss finna nåd inför Persiens 

kungar så att de gav oss mod och kraft till att återupprätta 

vår Guds hus och bygga upp dess ruiner och han har gett 

oss en skyddad plats i Juda och Jerusalem.

Esra 9:8-9

När jag skrev om att lämna det gamla och det

som kanske blivit tokig och fel började jag 

tänka på ord som Birger Skoglund förmedlade.

Om du vill kan du titta. Birger är en man som

ofta får vara använd av Gud. Jag beundrar honom

mycket.