Inlägg publicerade under kategorin Bibelläsning

Av Ulrika - 17 september 2014 09:00

När allt detta var över, drog alla israeliter som
hade varit där ut till Juda städer och slog sönder
stoderna, högg ner aserorna och bröt ner offerhöjderna
och altarna i hela Juda, Benjamin, Efraim och Manasse,
till dess att de hade gjort slut på dem. Sedan vände alla
Israels barn tillbaka till sina städer, var och en till sin
besittning. 

2 Krön.31:1


Vi har, i förra veckan, läst om hur Hiskia uppmuntrade

och utmanade till att ta tillbaka. Det var viktigt. Så viktigt 

att man sände ilbud.  Man gladde sig för att något sådant, 

som fest för Herren, hade inte hänt på lång tid.


Nu kommer fortsättningen.


Jag börjar tänka på konsekvenser. Det som du och jag 

längtar efter behöver få konsekvenser.


Här är det något mycket dramatiskt.


Vi kanske istället kan tänka på vårt personliga liv, gärna 

det andliga, och att vår längtan får konsekvenser? Att vi 

visar i handling vad vi längtar efter.


Allt han företog sig när han sökte sin Gud, vare sig det 

gällde tjänstgöringen i Guds hus eller lagen och budorden, 

gjorde han av hela sitt hjärta, och han var framgångsrik.

2 Krön.31:21


Du läste precis om Hiskia. Om hur han gjorde av hela

sitt hjärta. 


Än en gång om att vara hel. Jag skriver så klart även till

mig. När du eller jag funnit en syssla att pyssla med är 

vi värda att göra det helhjärtat.


Och jag skriver… Tänk att både tjänstgöring i Guds hus

samt lagen och budorden (nu för jag över min tanke på

livet, det som är runt oss) gjorde Hiskia med hela sitt 

hjärta och tillsammans med Gud. 


Vi, läs gärna jag, har så lätt att dela upp det där med 

att handla om Gud till att bara ske i kyrkan. 


Varje människa kan varje dag få leva i helhjärtat

samarbete med Gud. 


Jag ska ta med dig till en vers till. Israels folk 

hade börjat ge tionde (alltså att man gav bort 

en tiondel av det man arbetat fram) till Herrens

hus.  


Då svarade översteprästen Asarja, av Sadoks hus, 

och sade: "Sedan man började föra fram offergåvan 

till HERRENS hus, har vi ätit och blivit mätta och 

ändå fått mycket över, för HERREN har välsignat 

sitt folk. Det som är kvar är denna stora rikedom." 

2 Krön.31:10


Det här ordet skulle kunna få vara en uppmuntran

kanske, eller så blir det bara dumt.


Det är bara det att jag önskar dig du skulle få se

hur Gud förser. Han överger inte. Han hör när

vi ropar på hjälp.


Även det ekonomiska bryr sig Gud om. 


Jag har inget vittnesbörd om hur jag gav bort

allt (en tiondel) men fick dubbelt tillbaka.


Däremot börjar jag tänka på Job.


Och HERREN gjorde slut på Jobs olycka när 

denne bad för sina vänner. HERREN gav Job 

dubbelt upp mot vad han förut hade haft. 

Job.42:10


Det kan hända att du blev lockad att pröva
Gud i det där med pengarna? 


Eller så kan du tänka på Job. Hur han hade
förlorat så mycket, men fick dubbelt igen.


Jag tror på en Gud som aldrig lämnar eller

överger. Han är rik och kan ge dubbelt igen

av det vi förlorat. Dubbelt igen så det känns 

bra.

 

 

 

Av Ulrika - 10 september 2014 09:00

Hiskia sände ut bud till hela Israel och Juda och skrev
också brev till Efraim och Manasse att de skulle komma
till HERRENS hus i Jerusalem för att fira HERRENS,
Israels Guds, påsk. 

2 Krön.30:1


Du kan inte se det, men det var ett tag sen jag fick göra

en bibelfundering. Så då kan det bli osammanhängande.

Var Hiskia som till Ahab? 


Han försökte på alla sätt i alla fall ställa tillrätta. Försökte

ta tillbaka. 


Ja nog kan det nog behövas att ”ta tillbaka”. Det som varit

rätt och riktigt. Önskar oss mod att ta tillbaka. Ibland kan det

nog också handla en hel del om att ha ork att ta tillbaka.


Får mig att fundera på vad till exempel jag har rätt att 

ta tillbaka… Vi kanske är flera som behöver ta tillbaka 

vår framtidstro? 


Jag tycker om att det står om ilbud. Känns som om det

ju var något som var viktigt att ta tillbaka. Det är viktigt 

att vi får må bra och ha framtidstro.


Ilbuden begav sig av med breven från kungen och hans furstar, 

och de drog genom hela Israel och Juda enligt kungens befallning. 

2 Krön.30:6


Vi kommer över till att också se sanningen på något sätt.

Det är inte överallt som vårt ”ta tillbaka” kommer att ses

med goda ögon. Ibland kanske vi blir hånfullt bemötta.


Kanske är du en ungdom som så gärna önskar och längtar

efter ”ta tillbaka”, eller är du kanske en pensionär? 


Jag kanske är? De här bibelstunderna betyder mycket för 

mig. Det är nästan som att jag får läsa under tiden jag skriver.


Ilbuden for från stad till stad i Efraims och Manasses 

land och ända till Sebulon. Men man skrattade åt dem 

och hånade dem. 

2 Krön.30:10


Jag kommer fortsätta tänka på vad jag anser viktigt

för mig. Kanske är det i mitt personliga liv? Och det 

är så viktigt så det är värt att skicka ilbud. 

 

Också i Juda verkade Guds hand, så att Han gav dem 

alla ett endräktigt hjärta till att göra vad kungen och furstarna 

hade befallt i kraft av HERRENS ord.  Mycket folk, en stor församling, 

kom samman i Jerusalem  för att fira det osyrade brödets högtid i 

andra månaden. 

2 Krön.30:12-13


Det här stycket blev också med. Tänk att Guds hand verkade.

Vi har ingen ting utan Gud. Och Han är där och hjälper.


Det är aldrig aldrig så att Gud tvingar sig på någon, 

men nog kan det vara så att Gud gör hjärtan mjuka?

 


Du ska få läsa en av de sista verserna också. Tänk att 

vi kan få ha tro på det som inte hänt på lång tid. 


De hade bestämt sig för att ta tillbaka. De hade 

förstått att det var viktigt. Gud hade varit med 

och hjälpt.  


Glädjen var stor i Jerusalem, ty alltsedan Israels 

kung Salomos, Davids sons, tid hade inte något 

sådant som detta skett i Jerusalem. 

2 Krön.30:26

Av Ulrika - 3 september 2014 09:00

Tidigare läste vi, jag, om Ahas. Han som började

tro att han kunde få hjälp av avgudar. 


Jag skrev om att jag önskade att sonen Hiskia

kunde få vända inriktning och börja leva för 

Gud.


Jag blev glad när jag fick läsa om hans vilja 

att börja om. Börja försöka göra rätt.


Det kräver ganska så mycket arbete tänker

jag. Hiskia tog också hjälp av människor 

runt honom. Akta dig för människor som 

tror de klarar själva. 


Hiskia valde sida. Tog ställning. Han satte

ord på det som varit. Han såg att det inte hade

varit helt rätt.


Kanske kan den som är kristen få be om 

öppnade ögon så vi kan se det som är tokigt? 

 


Den sista versen i kapitlet ger mig hopp.

Dels detta att glädja sig men även orden

om att det plötsligt hänt. Och det var Gud 

som berett. 


När du och jag ber för Sverige, ber för 

situationer kanske vi kan mer få tänka att

vi kan be med tacksamhet? Tacka för att 

Gud har sett och Gud har inte lämnat, Gud

har berett. Berett goda händelser. 


Och Hiskia och allt folket gladde sig över vad Gud 

hade berett åt folket, för plötsligt hade detta hänt.

2 Krön.29:36

Av Ulrika - 22 augusti 2014 09:00

Det var i onsdags jag skrev om de där fasta stegen.

 

Och?...

 

Jag hade nog någon bra och viktig tanke.

Blev bara så att jag väntade med att skriva.

Ska leta i minnet. :)

 

Ibland kanske man bara behöver lämna?

Jag hittar inte tillbaka till tanken.

 

Vad kan jag lära mig? Skriv ner så fort det går.

Det kan få komma att bli värdefullt för dig.

 

Skriv ner tankar. Du behöver inte alltid 

visa dem, men de kan hjälpa dig i livet

och i dina funderingar.

 

Jag lämnar kapitel 27. Om fasta steg. 

Av Ulrika - 20 augusti 2014 09:00

Jotam blev mäktig, eftersom han vandrade 

med fasta steg inför HERREN, sin Gud. 

2 Krön.27:6


Ur kapitel 27, ett kort kapitel, citerar jag

en enda vers. 


En enda vers som jag tyckte mycket om.

Som jag kände mig trygg med på något 

sätt. 


Fasta steg. Vad jag önskar oss fasta steg 

i livet. Något som känns tryggt och bekant?

När man vet vad som händer…


För någon dag sen skulle jag bara gå ur

hissen (det kan vara bra för mig att läsa

om att jag behöver vara mer försiktig).


Ja jag skulle gå ur hissen. På vägen hände

något mycket konstigt. Jag tappade balansen.

Jag ramlade pyttelite. 


Då var det inte mycket till fasta steg. 


Kan jag lära mig något av händelsen?


Ja, för visst längtar vi efter fasta steg,

i alla fall jag. Kanske du.


Fasta steg i livet. Det kan nog handla

en hel del om att vi mer och mer behöver

fokusera blicken. Då kan man bli mer

fast i sina steg tänker jag. 


Och då… när det händer att vi snubblar,

för det kan hända oväntat och plötsligt, 

då kan vi få ta hjälp av stödet vi har i

Gud (i den här händelsen var det golvet).


Han finns alltid kvar. Redo att hjälpa

dig och mig när vi behöver stödet. 

När vi råkar snubbla. Då hjälper Han 

oss upp igen. 


Av Ulrika - 13 augusti 2014 09:00

Efter Amasja kom Ussia.


Ussia var sexton år när han blev kung, och han 

regerade femtiotvå år i Jerusalem. Hans mor 

hette Jekolja och var från Jerusalem. Han gjorde 

det som var rätt i HERRENS ögon, alldeles som 

hans fader Amasja hade gjort. Han rådfrågade 

Gud så länge Sakarja levde.

2 Krön.26:3-5a


Återigen kan jag börja tänka på att vi verkar

vara så duktiga på att försöka vara till lags.

Vi är inte äkta alltid. 


Längtar efter att vi skulle få vara med äkta.

Tror att vi kan få må bra av det. 


Men det var en annan sak jag tänkte mer på.


Det gick bra för Ussia. Det gick väl för honom.

Han byggde torn i Jerusalem. Han byggde städer

i Asdods område. Han var mäktig.


Ryktet om honom spreds vida omkring, 

ty han fick hjälp att stärka sin makt på 

ett underbar sätt.

2 Krön.26:15 


Så slutade det där… Det hade väl varit 

fint att få sluta när det var så bra?


Nej det gjorde det inte. Ussia blev högmodig. 


Men när Ussia hade stärkt sin makt blev hans 

hjärta högmodigt.

2 Krön.26:16


I det här fallet blev det så att Ussia

gjorde uppgifter han inte hade rätt till.


Ska man nästan säga att han började 

”leka Gud”? Ja för han gick in i templet 

och tände rökelse som bara prästerna fick. 


Jag börjar tänka på att ha respekt för Gud.

Förstå att utan Gud har vi ju ingenting. Vi 

behöver Honom.


Jag kan söka bibelord på nätet. När jag 

skrev ”högmodig” kom detta. 


Men ju bättre bete de fick, desto mättare blev de, 

och när de var helt mätta, blev deras hjärtan 

högmodiga, och så glömde de mig. 

Hos.13:6


Tänk dig in i att Gud står där alldeles nära 

dig och mig. Han har tänkt gott. 


Men så ser vi att det ju redan finns så

mycket ”gott” i världen. Vi kan finna det

vi behöver där.


Och så förstår vi inte riktigt att det ju är 

Gud vi behöver. Vi behöver Guds omsorg.

Vi behöver Jesus.


Vet att Han då finns för dig och för mig. 


Bli aldrig högmodig eller mätt så du får 

för dig att tro att du inte behöver Jesus.

Jag vill aldrig bli. 



 

Av Ulrika - 6 augusti 2014 09:00

Amasja var son till Joas.


Amasjagjorde det som var rätt i HERRENS ögon, dock 

inte med odelat hjärta.

2 Krön. 25:2


Vilken vers med allvar känner jag. 


Tror jag någon gång har skrivit om att få vara hel. Helt inriktad.

Helt fokuserad på.


Vi är värda det tänker jag. Jag önskar det för oss. För mig. 

 


Kapitel 25 var mycket krångligt. Svårt att förstå.


Kanske är det mest bara jag som är mycket trögtänkt. 


Kan det då inte få vara så ibland att man kan få rycka 

ur en enda vers och ”idissla på den”, tänka på och ta 

till hjärtat?


"HERREN kan ge dig mycket mer än det.”

2 Krön.25:9


Kanhända tycker du det låter oförskämt otacksamt

att prata, skriva, om att Herren kan ge mer.


Den bilden önskar jag inte du ska få av mig, 

nej nej, men…


Du vet säkert redan att jag hoppas och tror

på Gud. Jag tror på att Jesus vill liv. 


Då kan det naturligt finnas saker som 

jag känner inte är ok. 


Jag kommer fortsätta längta efter att få 

se hur min. din, Herre tröstar. Hur Han 

hjälper. Hur Han gör helt. 


Jag kommer fortsätta längta efter att

Jesus blir mer och mer känd. Mer och 

mer verksam.


Jag vet att Han håller med i de orden.


Kommer ihåg orden ”Jag är stolt över 

dig. Jag vet du har gjort det bästa du kan”

(Ulf Christiansson sjöng).


Ty Människosonen har kommit för att uppsöka 

och frälsa det som var förlorat.”

Luk.19:10


Det blev en längre bibelspaning än jag

trodde från början. 


Tack att du läser.

Av Ulrika - 30 juli 2014 10:00

Joas var sju år gammal när han blev kung, 

och han regerade fyrtio år i Jerusalem. 

Hans mor hette Sibja och var från Beer-Sheba. 

Joas gjorde det som var rätt i HERRENS ögon 

så länge prästen Jojada levde.

2 Krön 24:1-2


Jag trodde först att jag skulle stanna vid de här

två verserna. Verserna som fick mig att tänka på

att vara äkta. Att inte göra sig till för att behaga 

andra människor.


Du är värd ett mycket bättre liv än ett liv 

där du kämpar för att vara till lags och vara 

till behag. Göra för att andra ska tycka om 

dig.


Men då är det ju inte äkta. Längtar efter 

att vi ska kunna få våga säga till varandra

hur vi egentligen mår. 


De vi är duger och det vi gör duger. Kanske

kan du ana att jag lika mycket skriver till mig 

själv. 


Så blev det några verser till. Det kändes fint 

att läsa om känslan att vara mätt på att leva. 

Önskar oss ett liv som känns gott och fyllt 

av värde. Önskar dig att se att ditt liv får

 vara gott.


Ja Jojada dog. Mätt på att leva. 


Men så dumt det blev. Joas slutade upp 

med det där som var gott. Han övertalades 

att sluta följa Gud. 


Önskar att han hade haft styrka att stå emot,

men mest önskar jag dig och mig styrka att

hålla fast vid det som är rätt.

 

Men Jojada blev gammal och mätt på att leva, 

och han dog. Han var vid sin död etthundratrettio år. 

Man begravde honom i Davids stad bland kungarna, 

därför att han hade gjort det som var gott mot Israel 

och mot Gud och hans hus. Men efter Jojadas död kom 

Juda furstar och föll ner för kungen, och han lyssnade 

till dem. Och de övergav HERRENS, sina fäders Guds, 

hus och tjänade aserorna och avgudarna. 

2 Krön.24:15-18


Jag kommer att tänka på att den som är

kristen på något sätt behöver bli medveten

om den andliga striden. 


Då när vi kanske blir övertalade att 

lämna det som är rätt. 


Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. 

Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå 

emot djävulens listiga angrepp. Ty vi strider inte mot 

kött och blod utan mot furstar och väldigheter och 

världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter

 i himlarna. Tag därför på er hela Guds vapenrustning, 

Ef.6:10-13


Gud har gett oss en vapenrustning. När jag 

är klar med 2 Krönikerboken kanske jag läser

i Efesierbrevet (i kapitel 6 kan du läsa om rustningen).


Och profeter blev sända till dem för att få dem 

att vända om till HERREN, och dessa varnade dem, 

men de lyssnade inte till dem. 

2 Krön24:19


Om och om igen kommer Gud att komma till

dig och till mig. Just bara för att Han ju älskar 

oss och längtar efter oss. 


Den sista versen också. Tyckte mycket om orden

åter upprättades. Tänk att det aldrig är så att Gud

ger upp med oss. 


Vad beträffar Joas söner och de många profetior 

som förkunnades mot honom och hur Guds hus åter 

upprättades, det är skrivet i "Utläggning av Kungaboken". 

Hans son Amasja blev kung efter honom.

2 Krön.24:27

Presentation

Fråga mig

13 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2023
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards