Jag avslutade  Efesierbrevet. Nu tänkte jag försöka läsa i Gamla testamentet.

Vi läser med nya testamentets glasögon, sa prästen i bibelstudiegruppen. Sant.

Jag läser texten en hel del med tanke på Jesus och vad texten kan få betyda i mitt liv.

Om du vill får du gärna kommentera och berätta om din tanke.

Men du måste så klart inte. Läs lite om du vill.

De tre första kapitlen handlar om släkttavlor. Människorna nämns vid namn!

Det talar och påminner  mig om att du och jag är kända av Gud. Kända vid namn.

Gud vet om våra tankar och drömmar.

I kapitel fyra finns en vers som jag tycker om. Den får mig att tänka på goda saker

och gott liv. Så som jag tror Gud tänker för oss, för dig. Gud tänker ett gott liv.

De fann fett och gott bete, och landet hade utrymme nog, och där var lugnt och stilla, 

1 Krön.4:40

Orden ”utrymme nog” blir jag glad av.  Gud har aldrig någonsin tänkt att vi ska behöva

känna oss instängda. Gud vill frihet för oss. Vill låta oss få se möjligheter. Möjlighet att ta

utrymme och plats. Så som vi känner att vi orkar.

”lugnt och stilla” tycker jag också mycket om. Kan inte tänka mig att Gud skulle stressa

fram att ta utrymme och plats. Tänker inte det i alla fall. Där kommer nog orden in om att orka.

Vi behöver nog också mycket ta hand om oss så att vi liksom växer i lagom takt.

För övrigt, bliven allt starkare i Herren och i hans väldiga kraft.
Ikläden eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen hålla stånd

emot djävulens listiga angrepp. Ty den kamp vi hava att utkämpa

är en kamp icke mot kött och blod, utan mot furstar och väldigheter

och världshärskare, som råda här i mörkret, mot ondskans andemakter

i himlarymderna.

Tagen alltså på eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen stå emot

på den onda dagen och, sedan I haven fullgjort allt, behålla fältet.
Stån därför omgjordade kring edra länder med sanningen, och

"varen iklädda rättfärdighetens pansar", och haven såsom skor

på edra fötter den beredvillighet som fridens evangelium giver.

Och tagen alltid trons sköld, varmed I skolen kunna utsläcka

den ondes alla brinnande pilar. Och låten giva eder "frälsningens hjälm"

och Andens svärd, som är Guds ord.

Gören detta under ständig åkallan och bön, så att I alltjämt bedjen

i Anden och fördenskull vaken, under ständig uthållighet och ständig

bön för alla de heliga.

Ef.6:10-18 (1917 års översättning)

Det är sista kapitlet på Efesierbrevet. Jag valde att låta dig läsa 1917

års översättning (kanske har du gjort!) för att du skulle få läsa om att

låta sig givas. 

Tycker mycket om tanken. Det är aldrig så att Gud skulle tvinga oss

att ha frälsningens hjälm på oss. Det skulle inte vara kärleksfullt.

Gud kommer alltid vänta på ditt och mitt val. Jesus väntar på vår känsla.

Väntar på att vi känner att vi vill säga ja och ”låta oss givas”.

Hjälm förresten... Vet så väl att mycket sitter i våra tankar. ”Kan inte,

vill inte, törs inte, nej det är ingen ide...” Visst behöver vi ett skydd där?

Jag behöver. 

Har inte bestämt var jag ska läsa nu. Är lite sugen på en bok i Gamla testamentet. 

Den här gången ska jag försöka lyfta fram bara någon enstaka vers i kapitlet.

Så kan man också läsa. Kanske är det någon vers som talar tydligt till dig?

Ta vara på den då. Nästa gång är det säkert en annan vers.

Ska se vad det blir för mig idag. När du läser Bibeln förresten kan du gärna

ta en kort tid i bön innan, då som du säger till Gud att du vill läsa tillsammans

med Honom. 

Och pröva vad som är Herren kärt. 

Ef.5:10

Vad som är välbehagligt för Herren var ett annat ord. 

Därför att ni har detta ljus inom er, bör ni bara göra det som är gott och riktigt och sant.

Lär er dag för dag att förstå vad som är Herrens vilja.
Ef.5:9-10

Jag tittade även i Levande Bibeln. En ytterligare översättning. Den som har

tagit emot att leva med Jesus är inte ämnad att göra det som förstör eller bryter ner.

Behöver inte leva så. Får göra det som är gott och bygger upp. 

Skönt också att det stor om ”dag för dag”. Ingen kan kräva av dig eller mig att

vi ska vara alldeles färdiga och fina på en gång (?) utan vi håller på. Vi håller på att lära oss. 

Versen ger mig uppmuntran till att leva och pröva det som är kärt och välbehagligt för Herren.

Tänker också på att låta det ta tid. 

Ingen har någonsin hatat sin egen kropp, utan man ger den näring och vårdar den,

så som Kristus gör med församlingen, eftersom vi är lemmar i hans kropp

Ef.5:29-30

Jag ska bli färdig med kapitlet. Ville bara ha med ”vårda”. Och också att ge näring.

Tänk att Jesus vårdar sig om dig och mig. Ger oss näring.

Jag satt och skrev en kväll i början av september.

Skrivandet och bibelläsningen kom i otakt. Kapitel

fyra kunde ju hålla på och hålla på.

Idag fortsätter jag, men sen går vi till kapitel fem. Tror jag.

Har du tänkt på att varje del i en församling är en del i den stora kroppen,

att vi hör ihop, att vi behöver varandra? Även den människa som känner sig

som en pytteliten lilltå är jätteviktig. Vi skulle inte klara oss utan henne.

Jesus är huvudet. Han är den som råder över oss. Han gör det på ett kärleksfullt sätt.

I vers 16 blir jag påmind om hur varje liten led ger ett stöd. Hur litet det än kan tyckas,

hur liten du eller jag än känner oss så betyder vi ett stöd.

Det ville jag gärna ha med.

Så byggs kroppen upp i kärlek, och den fogas samman och hålls ihop genom

det stöd som varje led ger, alltefter den kraft som är utmätt åt varje särskild del.
Ef.4:16

Det ska handla om Efesierbrevet 4. Du kanske tittade in på bloggen

då som jag skrev om att jag läst och att det fanns mycket där. Vet inte

riktigt hur jag ska lägga upp det här. Skulle nästan kunna ta en vers åt

gången. Men då kommer vi aldrig vidare... Ta ändå gärna tid att läsa

kapitlet, kanske om och om igen. Säkert upptäcker och lägger du märke

till nya saker om och om igen. 

Jag uppmanar er därför, jag som är en fånge i Herren, att leva

värdigt den kallelse ni har fått. 

Ef.4:1

Paulus börjar med att uppmana till att leva värdigt sin kallelse.

Vad skönt förresten med tanken ”sin kallelse”, ”din kallelse”.

Så klart kan vi nog få ta till oss att vi har en kallelse. Gud har alltid

och kommer alltid vara intresserad av våra liv. Är intresserad. 

Vi får utgå ifrån att en kallelse finns då, en tanke och ett syfte med våra,

med ditt, liv. Hur ska vi leva värdigt den? För ja, det är vi nog många som

svarar ja till. 

Paulus fortsätter med uppmaning till ödmjukhet, mildhet, tålamod,

att ha fördrag med varandra i kärlek, och att vara ivriga att bevara Andens enhet. 

De här sakerna som jag skrev på rad nu kanske är ett sätt att leva värdigt sin kallelse?

Känner lite hur det nästan kan börja kännas att ”det är väl inte nog...”.

Men jo, kan inte det vara en början? Eller kanske allt?

Om vi tanker en pastor ”som den stora kallelsen”. Det han eller hon gör skulle

väl inte vara så speciellt mycket värt om inte ödmjukhet, mildhet, tålamod... fanns.

När vi börjar att vårda det kanske det kan få vara ett sätt att vårda kallelsen? 

Det var bara vers 1-6 som jag hämtade från nu. Förlåt om det blir alldeles för långsamt

med att komma igenom kapitel 4, men en hel del, ja en hel del utgår jag från hur jag

läser själv. Inte för långa stycken i bloggen.

Nästa vecka kanske det blir fortsättning på kapitel 4, tror jag.

Jag ber att Han i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka

åt er inre människa genom sin Ande.

Ef.3:16

Jag kommer ihåg hur jag kände i somras när jag läste det här.

Inre människa? Varför är det detta som Paulus skriver om? Inte det yttre...

Det var under tiden jag varit sjuk i tre månader, urinvägsinfektion. 

Kände mig ganska trött av att höra orden. Inre.

Tänkte lite mer. Tänkte på att Paulus skrev när han satt i fängelse. Han hade

kanske upptäckt en hemlighet?

Att han var stark när han var stark i det inre? När det såg omöjligt ut kunde

han ändå känna sig stark för Gud hade byggt upp hans inre så att han visste

vem Gud var och vad Han kunde.

Jag ber att han i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt er inre människa

genom sin Ande, och att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade

och grundade i kärleken. Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden

och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad

någon kan förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. Han som förmår göra

långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss.

Ef.3:16-20

Jag önskar gärna dig och mig god styrka i det inre.

Så skulle Guds vishet i sin mångfald nu genom

församlingen göras känd för härskarna och

väldigheterna i den himmelska världen.

Ef.3:10

När jag läser i Bibeln, nu Efesierbrevet, kan någon

vers bli extra tydlig.

Vad menade Paulus när han skrev detta? Göras känd

i himmelska världen? Genom församlingen.

Började tänka på samarbete. Det kan ju inte vara så att

det Jesus gjorde på Golgata är okänt. Men...

Tar en ytterligare översättning... Ja så kan man göra när

man läser Bibeln. Kanske får man det förklarat med andra

ord i en annan översättning.

Bibel 2000 talar om detta genom kyrkan, genom dig och mig.

Vi får vara med och sprida kunskap om Gud. 

Nu skulle härskarna och makterna i himlarymderna genom kyrkan

få kunskap om Guds vishet i hela dess mångfald.(Bibel 2000)

När jag läser i både 1917 års översättning och Levande Bibeln blir

det på något sätt tydligt för mig att Gud har ett syfte. Guds tanke är

att Hans visdom och storhet ska bli känd. Där får du och jag vara med.

Ty Gud ville att hans mångfaldiga visdom nu, i och genom församlingen,

skulle bliva kunnig för furstarna och väldigheterna i den himmelska världen.

(1917)

Vad var hans skäl till detta? Jo, att alla himlens makter skulle inse hur

otroligt vis Gud är när de ser både judar och andra folk förenade tillsammans

i hans församling. (Levande Bibeln)

Jag har med en engelsk översättning också. Tänk vad man kan hitta på nätet.

Ja Gud har ett syfte med dig och mig. Vi betyder. Lägger märke till hur det talas

om rikedom. Dels är Gud rik - Han har många goda egenskaper och dels är vi rika

för att vi är olika tänker jag. Det kan vi få vara med och visa i församlingen.

God's purpose in all this was to use the church to display his wisdom in its rich

variety to all the unseen rulers and authorities in the heavenly places.

(New living translation)

Jag märker att det blir långt. Tänkte ju skriva om vers 16 också. Det blir nästa vecka.

Kom ihåg... Gud har ett syfte med dig att tala om Hans visdom och storhet.

Det kan sträcka sig längre än du anar.

Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek,

också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att Han har gjort oss

levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. Ja, han har uppväckt

oss med Honom och satt oss med Honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus,

för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i

Kristus Jesus. Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, 

inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig.  Ty Hans verk är vi, skapade

i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.

Ef. 2:4-10

Idag får du läsa några verser ur kapitel 2 i Efesierbrevet.

”Men” står det. Paulus skriver om hur det är illa ställt med människan. Med mig och med dig.

Inte bra alls, vi har tappat alla möjligheter till att försöka komma till Gud i egen kraft.

Men!

Det slutar inte med något förlorat eller tappat. Eller till och med något dött som

Paulus skriver. Nej, det står ”men”.

Nu går jag lite till det praktiska i livet, i mitt lilla liv, och kanske för dig.

Kanhända är det så att det känns omöjligt i livet, kan inte... På tisdag 

ska jag prata. Använda munnen. Just idag känns det ganska så omöjligt. 

Därför tyckte jag om ordet ”men”. Men! Ja trots allt så finns ju Jesus där nära,

och Han har öppnat vägen och Gud har förberett goda gärningar. Det tar jag

med mig på tisdag! 

Ty Hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar,

som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.